Med start i dag lördag ställer Bodil Hedlund och Yvonne Nimar ut på Sjöhästen. SN besöker galleriet i slutfasen av upphängningen. Den omedelbara känslan är att konstverken bildar en fin enhet.
– Bodil och jag passar bra ihop både färgmässigt och formmässigt. Mina doftkrus och Bodils skålar exempelvis, säger Yvonne och Bodil håller med:
– Jag tycker att de pratat med varandra, skulpturerna och målningarna. Att de bildar vackra rum. Titta bara på den här flickan (pekar mot en av Yvonnes huvuden), det är ju hennes klänning (pekar på sin tavla "Flytande").
Hon menar att Yvonnes skulpturer kompletterar hennes människolösa målningar. Som utomstående betraktare är det bara att hålla med, här blir ett plus ett tre.
Bodil Hedlund ställde senast ut på Sjöhästen 2007, Yvonne Nimar 2010. Konsten har utvecklats sedan dess men betraktaren kommer att känna igen sig, som i Yvonnes lerskulpturer. De föreställer människor men är inga avbildningar, i stället letar hon efter mänskliga uttryck.
– När jag jobbar med lera vill jag inte ha släta ytor. Det ska vara som att huden nästan spricker sönder, så att man ser in i människan.
Yvonne är inte främmande för olika material, välkomnar snarare variationen. Förutom sten och lera fastnar blicken på ståltråd och papper. Nytt är att hon infogat handblåst glas och lite brons.
– Med stenen jobbar jag utefter en tanke, det som påverkar en starkt men ändå inte finns, känslor som närhet och smärta. Den här gången har jag arbetat med dofter.
Tematiskt återkommer den abstrakta känslan i Bodils måleri. Även i de tavlor som förställer något av hennes återkommande motiv städer, kärl, broar och tyg. Det ligger något drömskt i dem.
– Det handlar om en inre väg, om människans sökande.
Kan du beskriva din konst?
– Inte egentligen, det är därför jag målar, för att kunna uttrycka det som inte går att säga med ord.
Sedan kommer ett försök till beskrivning i alla fall.
– Subtilt, stillsamt och inte påträngande, men inte tråkigt för att det är hundratusentals nyanser av grått. De handlar mycket om skörhet, att livet är skört, att människan är skör.
Galleristen Hannele Heiskanen är uppenbart nöjd över att ha sammanfört de två konstnärerna. Hon låter lyrisk över hur utställningen artar sig och sveper med armarna över salarna som om hon vill omfamna både konstnärer och verk. Nu hoppas hon på vernissageväder – inte för fint, inte för fult – så att många flanörer tittar in på galleriet och får uppleva symbiosen mellan målningarna och skulpturerna.
Fakta: Utställningen på galleri Sjöhästen har vernissage i dag lördag 22 mars och pågår till den 5 april.