När vi gick på husvisningar för över tio år sedan skannade min man rummen med blicken medan bokstavligen jag nosade runt.
Vissa objekt ratade jag redan i hallen på grund av fuktlukt eller rökstank. En del säljare tyckte nämligen att det var en utmärkt idé att elda i kaminer bara för att bevisa att det gick (höjd myskänsla) medan jag misstänkte trånga rökkanaler eller att de ville dölja andra, obehagligare lukter.
På ett annat ställe doftade det nyplockade höstäpplen i hela köket. Ahh, underbart, men huset blev för dyrt. Har inte riktig koll på planlösningen, men det var säkert fint.
En väninna har ett annat sätt att kolla av hus – hon kan nämligen känna spöken. Eftersom vårt hus närmar sig 100 år och har haft ett antal ägare så fruktade jag väninnans besök. Kanske hade någon dött i huset tidigare, kanske nån som nu gick som en osalig ande, bara det att inte just jag eller min familj hade den radarn påslagen. Kanske...
Men tack och lov fick hon inga spökvibbar hos oss.
Just mögelnäsa kanske inte är ett epitet jag längtat efter, men visst. Den är rejäl, men fyller sin funktion. Doftminnet är ju det tidigaste vi har. Den som helt plötsligt och oväntat känner igen en doft från sin tidiga barndom vet vad jag pratar om.
Förra sommaren hittade jag till exempel en luftmadrass av gummi, säkert snart 40 år gammal, fortfarande uppblåst (det var rejäla doningar på den tiden). Den hade legat undangömd i stugan och jag vet med säkerhet att ingen använt den de senaste 25 åren. Jag lättade lite på ventilen och minnet fick frispel. Jag kom precis ihåg hur det kändes att blåsa upp den, för aldrig fanns ju en pump som funkade. Vi ungar satt i skift och blåste tills nån vuxen förbarmade sig över oss och vi äntligen kunde springa ner och bada med den, låta den soltorka och sedan ligga på den med näsan som fylldes av den där varma gummilukten.
Ibland tänker jag att jag skulle söka jobb som knarkhund på Skavsta.
Om inte annat borde jag vara minst lika duktig som de där spårhundarna på flygplatsen i Manchester, som efter sju månader inte lyckats nosa sig till varken heroin eller kokain, men däremot ost och korv. Busenkelt, säger mögelnäsan.