När Filip Hammars pappa Lars gick i pension hade han en dröm om en gyllene, tredje era i livet. Istället blev han stillasittande och deprimerad. I filmen "Den sista resan" försöker Filip och radarpartnern Fredrik Wikingsson återuppväcka Lars livslust genom en resa till Frankrike – den plats som betytt mest för honom i livet.
– Det finns ju inte en enda dokumentär som faktiskt går bra på bio – vi är realistiska kring det, säger Fredrik Wikingsson.
Han är märkbart nervös för hur publiken kommer ta emot filmen.
– Så länge filmen landar väl och vi inte behöver skämmas för den så är det ju svinkul. Det är helt sjukt att folk tar sig till biografer och betalar pengar för något man har gjort. Vi borde liksom stå och knäböja framför människor. Helt ärligt så känner jag en ren ångest när jag tänker på det. Jag kan för all del inte förstå filmmakare som åker runt och njuter – badandes i inbillade ovationer. Framför allt inte med deras mediokra filmer, säger Fredrik Wikingsson.
Under måndagskvällen den 4 mars tar duon emot publiken på Nyköpings biograf. Det blir ett av de första stoppen i en rad av många.
– Senast vi gjorde en film åkte vi runt till 24 städer på fyra dagar, då fick jag tre fortkörningsböter på den korta tiden – det blev en jättedyr roadtrip, säger Fredrik Wikingsson och skrattar.
Denna gång blir Nyköping duons enda stopp i SN-land, något Filip Hammar verkar uppskatta på ett privat plan.
– Jag har lite kompisar som kommer från Nyköping. Trosa är väl mer ... det ligger något lyxigt över Trosa. Jag får känslan av att Steffo Törnquist sitter där och röker cigarr, på Bomans hotell. Men även Nyköping känns som en lyxigare version av Köping, säger Filip Hammar som ursprungligen kommer från den sistnämnda staden.
Idén om att ta med Lars till Frankrike var ursprungligen inte alls på kartan över potentiella filmidéer, utan något Filip kände att han personligen ville göra för sin far. Den andra halvan av duon, Fredrik, tycker att det finns något anmärkningsvärt i det.
– Det finns något andra kan knyta an till – en gammal man som vill få tillbaka livsgnistan. Men också en son som måste inse att hans pappa inte kommer gå tillbaka till den vårdnadshavare han en gång var, säger han.
Fredrik Wikingsson är däremot inte intresserad av att skapa något liknande, från eget perspektiv.
– Efter inspelningen satt jag och klippte bort sekvenser på mig själv på löpande band. Det finns innehåll på mig när jag också sitter och gråter, men då kände jag 'bort med mig'. Även om jag gråter snyggare än Filip, säger han och fortsätter:
– Det mest sannolika vi kan förvänta oss i sådan väg är väl en insta-story på mig och farsan från Old Trafford. Lars har något annat, han är väldigt älskvärd men också annorlunda och lite konstig – det finns krav på sånt.
Enligt Fredrik Wikingsson är detta inte heller, till mångas vinning, en början på slutet av Filip och Fredriks underhållning i den ordinarie TV-rutan.
– Det verkar som att vi gör filmer när vi får feeling för det och när vi känner att det finns något att berätta. Så länge Kanal fem vill att vi gör Alla mot alla så fortsätter vi gärna. Vi har så jävla kul när vi gör det. Vi vill inte gå och bli filmmakare nu och bli tagna på allvar. Absolut inte.
Duon intar Biostaden i Nyköping måndag den 4 mars klockan 17.15.