Titta, det är precis som i Sverige, eller hur, sa min au-pairmamma stolt.
Jag tittade på spiselkransen, där en mängd rinniga och osande paraffinljus i olika färger och längd samsades. Det kändes mer som att titta in i en katolsk kyrka eller möjligtvis en likvaka på 1800-talet.
Men jag log och hummade bekräftande. Och längtade lite till barndomshemmets mer sparsamma ljusinstallationer.
En annan gång hade jag själv med mig en ljuslykta i glas till vänner i syditalien. "Tack, tack, vi sätter den intill fotot av avlidna gammelfarmor", sa de, eftersom de mer förknippade tända ljus med att hedra de döda än som mysfaktor under den mörka säsongen.
"Tänder lite candles, fixar lite cosy", sa en välciterad reklamsnutt för en massa år sedan och mysandet förknippat med tända ljus är en av de mest omhuldade av traditioner i vårt kalla land.