På Bergs gård utanför Västerljung bedriver makarna Frida och Magnus Jonsson ekologiskt lantbruk med inriktning på nötköttsproduktion. De tar också emot gäster på konferens och bed and breakfast i det renoverade magasinet.
– Många gäster beställer kött som de ska tillaga under sin vistelse på gården. Upplevelsen blir större om de kan äta av gårdens kött, säger Magnus, som är sjätte generationens lantbrukare på gården.
Från boendet har man utsikt över beteshagen där köttdjuren går. När SN är på besök är det fullt på "gräddhyllan" där ungdjur, kalvar och deras mammor avslappnat njuter av solskenet. De är av rasen hereford, med inslag av de kraftigare och färgmässigt mer attraktiva raserna charolais och limousin.
– Vi har valt hereford för att de är så lugna, berättar Frida.
Och det är nog klokt på en gård där gästande människor som inte är djurvana ska samsas med frigående djur. Promenadslingan till utkikstoppen går tvärs igenom beteshagen.
– Många av våra gäster kommer från Stockholm och de tycker att det är trevligt med djuren. När vi hade öppet betessläpp var det också fullt med folk, berättar Magnus.
Djuren, vars uppgift i livet är att producera kött, blir alltså även en del av nedvarvningen för stressade stadsbor.
Den lilla köttboden på gården säljer gårdens kött i många olika former. Att djuren syns betande från boden öppnar upp för samtal om djurhållning med kunderna, berättar Magnus.
Tidigare bedrevs mjölkproduktion på gården. Det är ganska stora skillnader mellan vattenförbrukningen i de olika inriktningarna, säger Frida och Magnus. Mjölkkor måste få i sig mer vatten, minst tre liter för varje liter mjölk de producerar. En högproducerande mjölkko kan dricka uppåt 150 liter vatten per dygn.
– Att djuren dricker går ju inte att komma ifrån. Men kor är ganska lata och när de går ute dricker de det som är närmast och då blir det ofta ur dikena, berättar Magnus.
När gården hade mjölkkor fick de därför stängsla in diken och andra vattensamlingar eftersom mjölkkor är mycket känsligare än köttdjur och fick juverinflammationer av bakterierna i vattnet. Köttdjuren reagerar inte på samma sätt.
– Våra djur är väldigt friska nu. Det är i stort sett om det blir problem med någon kalvning som vi behöver ta ut veterinär, säger Frida.
Kalvarna på gården går med sina mammor och dricker mjölk direkt från producenten, i stället för mjölkersättning i pulverform som blandas med vatten. En kalv dricker ungefär sex till sju liter mjölk om dagen.
– På det sättet kan man säga att det blir ett eget litet kretslopp. Det mamman dricker hamnar ju direkt i kalven, säger Magnus och ler.
Att kor är självständiga och har sina egna idéer blir tydligt när Frida och Magnus ska locka djuren att dricka ur vattenkaret för en illustrativ bild.
– Kossorna, kossorna – kom då, ropar Frida entusiastiskt. Men hon får mest spridda råmanden till svar från sommarslappa kor som väljer att ligga kvar i solen. Till slut masar sig stiliga, guldblonda ledarkon Dagny av Frösvik fram till badkaret där Magnus lockar med vattenslangen. Hon poserar villigt för fotografen med en drottnings pondus, men vägrar envist att doppa mulen i vattnet.
– Kor gör som de själva vill. Nu har de nog redan druckit, så då är det här helt ointressant, konstaterar Magnus.
Förutom djuren på gården så har familjen ett dussin ungdjur som går på sommarbete på Sävö. De dricker havsvatten.
– Då får de i sig salt och mineraler också. Det är sådant som vi måste ge extra till djuren annars, berättar Frida.
Det finns flera skillnader mellan ekologisk och konventionell djuruppfödning. Djuren får växa i naturlig takt, vilket går långsammare och sparar på naturens resurser i flera led. Även på vattnet, som är grundförutsättningen för all odling.
– Våra djur får inget kraftfoder alls, utan bara gräs från våra egna vallar och de bevattnas inte. Det känns skönt att slippa blanda in konstgödsel och bekämpningsmedel, på flera sätt, tycker Magnus.
Förutom den påverkan konstgödsel har på jordarna så är tillverkningen resurskrävande. I konventionell uppfödning får djuren kraftfoder, vanligtvis havre eller kornkross för att de ska växa snabbare. Spannmålsodling är mer resurskrävande än odling av vall. Det ingår även ofta importerad soja i många av kraftfoderblandningarna. En tillverkning som har kritiserats av miljöskäl.
Till skillnad från konventionell djuruppfödning där kalvarna vänjs av vid två månaders ålder, får de här kalvarna vara med sin mamma ett halvår. Sedan vänjs de av och får äta grovfoder tills de slaktas vid två och ett halvt års ålder. Bete direkt i naturen så länge det finns och ensilage som produceras på gårdens egna vallar under vinterhalvåret. Vid dåligt väder går djuren i lösdriftshall under vintern. Ett naturligt liv ute sparar på vattnet på flera sätt.
– När man mest har djuren uppstallade i ladugård, behöver man rengöra stallarna oftare och då går det åt en hel del vatten. Har man mjölkproduktion måste man också rengöra mjölkmaskiner och tankar, berättar Magnus.
På Bergs gård kommer vattnet från två egna brunnar. Vattnet i den första brunnen räckte inte, därför fick de borra ännu en.
– Det gjorde nog att man blev mer uppmärksam och tänker på vattenförbrukningen, säger Frida.
Vatten till de egna trädgårdsodlingarna tas direkt från ån som flyter stilla nedanför boningshuset. I pumphuset finns fortfarande en tvättbräda kvar från tidigare generationer. På Magnus pappas tid tvättades byken direkt i ån.
– Men så långt går vi inte, säger Frida och ler.
Däremot har de installerat snålspolande toaletter och duschar, både i sitt eget boningshus och i uthyrningshuset.
– Vi säger också till våra barn att de inte ska duscha för länge. Det är något som följt med naturligt sedan barndomen eftersom vi båda är lantbrukarbarn, berättar Frida.
Att både människor och djur är helt beroende av vatten märktes när vattenpumpen gick sönder.
– Då fick vi åka och hämta mineralvatten till de boende och vatten i en tank från grannen till djuren. Tack och lov varade det bara några timmar, men då kändes det hur viktigt det är att ha vatten i kranen, säger Magnus fundersamt.