I början av veckan stängde avdelningen Klippan på det statliga ungdomshemmet Lövsta i Vagnhärad efter att svåra missförhållanden uppdagats. Bland annat ska det ha förekommit diverse kränkningar, förvaring istället för vård, fysiskt våld mot ungdomar från personalen samt mörkningar av IVO-anmälningar.
Psykologer har kritiserat ledningen, där institutionschefen Annica Pettersson avgått.
– Jag såg att man nöp dem, man slog dem i bakhuvudet när de satt och åt. Man slog dem med band till nycklar, man brottade ner dem och ryckte dem i mustaschen, sade en tidigare anställd till P4 Sörmland som även rapporterat om kränkningar på andra avdelningar.
Camilla Forslund har arbetat på Lövsta ungdomshem i 16 år, kollegan Mathias Sundberg i åtta-nio år. Båda har varit behandlingsassistenter på Klippan och kommer nu att omplaceras. De är upprivna och ledsna och anser att det är en orättvis bild som målas upp av Lövsta ungdomshem, med sex avdelningar och 36 platser för barn 12-16 år.
– Vi behandlare tycker att det är fruktansvärt och känner oss uthängda. Vi vill stå upp för att vi är duktiga, har utbildning, månar om våra barn, ser dem och är med dem 24-7, sju dagar i veckan. Det här är tvångsomhändertagna barn som inte ska vara ute i samhället. De har jättelåg självkontroll när de kommer till oss och har utsatts på alla möjliga sätt, vissa har kanske aldrig ens fått en godmorgonkram eller lite beröm, säger Camilla Forslund.
Både Camilla och Mathias är kritiska till hur Lövsta drivs.
– Jag kan tycka att man kunnat stänga Klippan från Lövstas håll, det hade blivit en annan grej då. För vi har inte kunna få in personal, vi inte haft tid att skola in de som kommit på rätt sätt, de har bara kastats in i verksamheten. Vi är väl sju på Klippan men borde vara 19. Vi har under lång tid flaggat för alla de här problemen och man hade absolut kunnat göra det här mycket bättre. Vi har gått på knäna alldeles på tok för länge, och det har chefer vetat om, men inget har gjorts, säger Mathias Sundberg.
Camilla Forslund:
– Jag har flaggat för institutionschefen (avgående Annica Pettersson, reds anm.) att jag är orolig för verksamheten, att vi inte har personal.
Camilla Forslund och Mathias Sundberg beskriver ett hierarkiskt system och en arbetsmiljö där personalomsättning och stress lett till att tidigare väl inarbetade rutiner försvunnit. Tidigare självklara saker är nuförtiden mest en bonus.
– En kortare promenad med någon går ju inte eftersom man suttit ensam med ungarna, det måste ju fungera på golvet först och främst. Och det är mycket kompetent personal som slutat hos oss eftersom lönerna är jättelåga på Lövsta, säger Mathias.
Ändå jobbar ni kvar?
– Ja. Tack vare att man tycker om sitt jobb. Lövsta har också varit fantastiskt bra. Varje vecka får vi trevliga samtal från killar som varit här tidigare och som berättar att de trivdes så bra.
Camilla Forslund får under intervjun emellanåt kämpa med gråten.
– Jag älskar de här barnen och månar om dem jättemycket. Det skär i hjärtat nu när de måste flytta ut i landet, någon har frågat oss om det är på grund av dem som Klippan måste stänga. Det är sorgligt, säger hon.
Är ni inte rädda att framföra all kritik mot ledningen?
– Nej, inte ett dugg. De får ta sitt ansvar, säger Mathias.