– Jag trodde att det skulle vara värre efter att ha sett filmerna om förintelsen. Det var ett museum, allt var så tillgjort, svarar Petter på frågan om hur det var att komma till Auschwitz.
Johannes hade gärna haft mer tid att titta runt själv, istället för att anpassa sig efter guiden och de andra turisterna.
– Jag missade ett block om romer, där hade jag velat gå in. Vi har en lärare som är rom och som har berättat om förintelsen av romerna.
Men resan var bra tycker båda pojkarna, två av de tre elever som var med på skolresan, den första i Lövstas historia. Bäst var att få komma utomlands.
– Polen var fint. Och maten var jättegod!
Nu är det två veckor sedan de kom hem och resten av skolan ska få ta del av upplevelserna. Över 600 bilder från resan, som förutom Auschwitz även innebar en vandring i saltgruvorna och en stadstur till Krakow, håller nu på att hängas upp i en utställning som ska visas på Lövstas Öppet hus. Utställningen är en del av skolprojektet "Europa brinner, nu som då" och knyter ihop säcken runt niornas studier av andra världskriget, samt kopplar historien till nutiden.
– Jag gör en koppling till flyktingkatastrofen, jag tänker på det när jag ser bilder av folk i båtarna, säger Petter.
De fyra dagar resan varade är resultatet av många och noggranna förberedelser. Eleverna har studerat historia och även jobba lite extra för att få fickpengar till resan. Eftersom Silleskolan på Lövsta är en institution för tvångsvård, så har det inneburit att tillstånd måste inhämtas från många håll, även från högsta ort, generaldirektören för Sis.
Initiativet till resan kom från Jonas Sellén, behandlingsassistent på Lövsta, som själv varit med på samma typ av resa med sin son.
– Det här har jag tänkt på i två och ett halvt år, vi säger ju att vi ska vara så lik vanliga skolan som möjligt. Vi vuxna hade våra farhågor innan, men det var ju tre toppelever och väl på plats kände vi att det skulle gå bra, säger han.
Urvalskriterierna för vilka elever som skulle få följa med på resan var strikta. Fyra vuxna, behandlingsassistenter och lärare var med dem dygnet runt. Premiärskolresan gav mersmak och rektor Malin Bragner ser gärna att det blir fler resor på samma sätt i framtiden.
– Tanken med en sådan resa är att ge en koppling till ett större sammanhang, även empatiskt. Att världen är inte bara jag, säger hon.
Historieläraren Martin Helander hoppas att andra elever ska bli inspirerade när de ser utställningen.
– Resan har varit ett bra sätt att göra historien verklig. Men jag hoppas också att utställningen kan få eleverna att känna att de har något att jobba för. Att de också kan få komma iväg på en resa.