Mimi och Marian Avram har i många år vistats i Malmköping under perioder och hon har ofta suttit utanför matbutiken och sålt blåbär och kransar. Nu sörjer köpingen hennes plötsliga död och vännen Ann-Maj Thoresson konstaterar att familjen nog har många fler vänner och att Mimi Avramhar betytt mer för fler än hon någonsin hade kunnat tro.
– Tänk att de kom hit och bodde i en bil och fann vänner här. Jag tror verkligen att de fann ett stöd här, säger hon.
Det har gått tre månader sedan Marian Avram förlorade sin fru. Nu är han tillbaka i Malmköping.
Med blanka ögon talar han om sjukdomen som plötsligt tog hans livskamrat ifrån honom. Han är glad över att vara tillbaka, men vart han än vänder blicken påminns han om henne och deras gemensamma minnen.
– Allt är svårare och sämre nu, säger han.
Mimi Avram drabbades av en hjärnblödning i slutet av mars. Hon vårdades på Akademiska sjukhuset i Uppsala efter att ha flugits med ambulanshelikopter från Kullbergska.
Men hennes liv gick inte att rädda. Mitt i familjens chock och sorg stod det klart att det skulle kosta en stor summa pengar för att få hem Mimi Avram till Rumänien. Kremering var uteslutet av religiösa skäl.
Hur skulle familjen kunna betala 52 000 för transport, när de inte har råd med tak över huvudet? Thoresson bestämde sig för att försöka samla in pengar via sociala medier.
Kanske ville några av vännerna och grannarna i Malmköping vara med och bidra med en slant till familjen som blivit köpingens vänner? Det ville de. Gensvaret blev större än hon någonsin hade kunnat ana. Efter bara några dagar kunde Annmaj Thoresson överlämna över 52 470 till den sörjande familjen.
– Helt otroligt, säger hon. Jag är full av stolthet och tacksamhet till alla som har varit så generösa mot Mimi och hennes familj.
Hon har varit vän med paret Avram i sex år och beskriver dem som ödmjuka och respektfulla människor med mycket humor.
– De bodde i sin bil på parkeringen utanför vårt sovrumsfönster. Vi fick kontakt och har funnits för varandra sedan dess.
I Sverige såg paret sin chans att försörja sina två barn och sina föräldrar hemma i Rumänien. Där har de haft svårt att hitta någon inkomstkälla, men i Malmköping med omnejd har de plockat blåbär om somrarna och tillverkat kransar till julen.
– Många dörrar i köpingen har varit prydda av deras vackra granriskransar. Granriset tillät vänliga bönder i trakten dem att hämta.
Parets 17-åriga dotter Kathy Avram drömmer om att studera på högskola i Rumänien om två år, men familjen har inte ekonomisk möjlighet till det. Nu har flera vänfamiljer bestämt sig för att starta en fond för att hjälpa henne och Thoresson funderar över om hela Malmköping kunde stå som fadder för utbildningen?
Nu är det tomt på platsen utanför Coop där Mimi Avram brukade sitta, men Thoresson bär för alltid med sig minnet av sin vän.
– Jag kommer minnas henne som en vacker ung kvinna som försökte få ihop sin tillvaro med hjälp av humor, omtänksamhet, kärlek och en utsträckt hand.
Även om det smärtar att vara tillbaka på orten där de tillsammans försökt skapa ett bättre liv för sin familj är Marian Avram också fylld av värme när han promenerar längs heden i junisolen.
– Jag vill säga tack. Tack, tack, tack alla vänner, från både mig och Mimi, säger han.