Ofta är försvarsadvokaten den enda som står på den misstänkte personens sida – när åklagare, polis och domstol står på den andra. Så beskriver Erik Westerberg på Advokatfirman Avans sitt uppdrag. Hypotetiskt ställer han frågan:
– Försök sätta dig in i situationen att en anhörig helt plötsligt blev frihetsberövad. Skulle du vilja ha en advokat som slogs helhjärtat för henne eller honom då?
Det är fredag den 7 maj och strax innan lunch. Advokatbyrån har visserligen ett av sina kontor på Köpmangatan i Katrineholm, men i dag kommer Westerberg från Stockholm. Han har besökt platsen där en man i 25-årsåldern mördades den 21 april och senare under eftermiddagen ska han närvara när den misstänkte gärningsmannen förhörs igen.
På grund av den starka förundersökningssekretessen kan Westerberg inte säga någonting om hans klient eller den redogörelse som han har lämnat i samband med att han har nekat till anklagelserna.
Tidningen har dock genom polis och åklagare kunnat berätta en del om händelsen enligt utredningen. Ett slagsmål. Någon form av tillhygge. Inga konstaterade kopplingar mellan offer och misstänkt gärningsman.
Men Westerberg påpekar att det kan vara svårt att ge en fullständig bild i det tidiga skedet då sekretessen hindrar honom från att kommentera – samtidigt som polis och åklagare kan välja att göra avsteg från den.
– Mitt uppdrag som försvarsadvokat bygger på en trohet och lojalitet till klienten. Det är grunden. Att tillvarata klientens rättigheter och att se till att allt sköts på rätt sätt, men också att vidta egna utredningsåtgärder eller att påkalla att man vill att åklagaren ska göra vissa utredningsåtgärder om man tycker att det finns en brist.
Är det är svårt att skilja på gärning och person?
– Jag tycker inte det. Men de flesta får ju sin bild genom tidningar och i ett tidigt skede står det mest om gärningen och man får en ganska ensidig bild. Men när man kommer i kontakt med människorna skapar man på ett sätt en relation och får en annan bild, det är någons barn, kanske någons förälder eller syskon, man kanske har kollegor och vänner. En människa är så mycket mer än den gärningen.
Hur är det att jobba med personer som misstänks ha begått så här grova brott?
– Jag försvarar aldrig gärningen eller brottet i sig. Jag försvarar personen, människan, som misstänks ha begått det. För mig spelar det ingen roll vad det är för brott som personen är misstänkt för. Brottet är inte det jag lägger vikt vid.
Det gäller både att stötta personen genom hela utredningen och att se till att rätt saker lyfts fram och så självklart vid rättegången.
Westerberg säger att vissa har uppfattningen att advokater ska jobba efter någon slags moralisk kompass där man inte vidtar åtgärder som blir bra för den misstänkte.
– Men mitt enda mål är att det ska bli så bra som möjligt för min huvudman. Det är där lojaliteten ligger. Och därigenom tror jag att man skapar en rättssäkerhet, säger han och fortsätter:
– Om jag går in och börjar tycka och ta hänsyn till andra intressen så blir det fel. Mitt enda intresse är att hjälpa min klient inom de begränsningar som finns givetvis. Den personen har egentligen hela åklagarmyndigheten och polismyndigheten emot sig. Det är myndigheter med mycket resurser som man på ett sätt har emot sig, och så står jag där ensam. Det ligger i mina händer.
Är det tungt att bära?
– Ibland. Det är ett stort ansvar och det känner man absolut pressen av. Men det är också det som lockar mig med jobbet. Jag har min klient att försvara, det är vi som står mot världen.
För samtidigt som det kan vara tungt beskriver han det som en kick när man lyckas påverka ett mål och hjälper klienten. Och det behöver inte innebära att personen blir frikänd.
– Jag har haft några mål som känns som väldigt stora framgångar för klienten och därmed mig där personen har fått kontraktsvård och det har varit otroligt stort.
Vidare önskar han att den politiska debatten som förs skulle ha ett bredare fokus.
– Just nu pratas det om hur vi ska ta fast så många som möjligt och döma dem så hårt som möjligt, när jag tycker att en mycket större del av debatten borde handla om hur vi ser till att brott inte begås från första början. Det kan handla om bättre vårdinsatser och social trygghet. Debatten måste föras långt tidigare, säger han.