Pär Asker är rörd över alla hälsningar som han har fått och fortfarande får av folk i Malmköping och från andra håll.
Det är den första januari 2021. Pär Asker börjar bli orolig. Febern stiger, han orkar inte röra sig och han har allt svårare att andas. Han ringer 112, en ambulans är snart på plats i Malmköping.
– De hade med sig syremätare som de satte på ett av mina fingrar. Då såg de att syresättningen bara var runt 70 procent.
Pär Asker får syrgas och förs med ilfart till intensivvårdsavdelningen, iva, på Mälarsjukhuset. Med över 40 graders feber sövs han ner och tillbringar de åtta kommande dygnen i respirator. Nu är ägaren av Malmköpings wärdshus på benen igen och kan berätta om vägen tillbaka från covid-19.
– Uppvaknandet var en förskräckelse. Jag hade slangar i halsen och i näsan.
En annan förskräckelse var de hallucinationer som följde med efter uppvaknandet.
– De två första nätterna efter att jag vaknat upp hade jag demoner. Jag hade hört att man kunde få det. Så fort jag blundade kom det moln och otäcka figurer. Jag kunde inte sova trots att jag var så slut. Det var väldigt obehagligt.
Pär Asker sitter vid ett bord i en av matsalarna i värdshuset som han sedan åtta år driver tillsammans med sin fru Lena Fredriksson Asker och hennes syster Lotta Fredriksson. Han ler, han är tacksam. För en månad sedan svävade han mellan liv och död. Nu går han igen, om än på stundtals skakiga ben.
– Jag kunde inte röra mig första dygnet. Inte vända på mig, ingeting. Dag två fick jag hjälp med att sätta mig upp på sängkanten och lyckades ställa mig upp med hjälp av en gåstol.
Det var inte bara det fysiska som var sargat, han kunde inte heller prata.
– Jag fick inte fram några ord under de två första dygnen. När jag väl hade fått rösten tillbaka och pratade med någon så rann tårarna. Jag var så svag och samtidigt så glad över att jag hade överlevt.
Två-tre dagar tillbringade Pär Asker på iva efter uppvaknandet innan han flyttades till vårdavdelningen. Där började vägen tillbaka på riktigt med träning och ordentlig mat istället för sondmatning.
Med hög feber och nedsatt syresättning kördes Pär Asker med ilfart till iva på Mälarsjukhuset där han lades i respirator. Bilden är taget från iva i Eskilstuna vid ett annat tillfälle.
– Det var bra att få byta avdelning. Jag fick fönster att titta ut genom och jag kunde prata med sköterskorna som var lite mer avspända istället för att ligga på iva där folk är jättesjuka.
En vecka efter att Pär Asker hade vaknat upp flyttade han till rehabavdelningen. Där blev det promenader och sjukgymnastik två gånger dagligen.
– De var förvånad över att jag piggnade på mig så snabbt. Men jag hade en sån otrolig lust att komma därifrån. Jag har nog också en bra grundfysik. Jag har stått länge i köket med stadiga stockar till ben. De bryter man inte ner så fort.
Han skrattar igen. Glädjen är påtaglig även om Pär Asker är medveten om att han fortfarande har en lång väg att vandra. Han fick komma hem efter en veckas rehab. Men han är fortfarande svag och orkeslös. Vissa dagar orkar han inte gå ner för trappan, andra dagar känner han sig piggare.
– Om jag har använt musklerna mycket kan jag bli lite skakig. Men jag känner att det går åt rätt håll. Jag hoppas att jag känner mig normal igen om en månad så jag kan börja jobba lite. Men vi får se, jag skyndar långsamt. Det är viktigt att låta kroppen vila.
Personalen på Mälarsjukhuset imponerades av Pär Askers snabba återhämtning. Men han har fortfarande en bit kvar. Han är sjukskriven två månader till och tränar både musklerna och lungorna hemma.
En sak som redan är helt återställd och lite därtill är aptiten.
– Jag tappade tio kilo så jag äter hela tiden. Det är för att kroppen vill ha bränsle till att bygga upp musklerna igen.
Som ägare av värdshuset är Pär Asker ett välkänt ansikte i Malmköping. När han låg nedsövd strömmade hundratals stöttande meddelanden in och sedan han kom hem har han inte kunnat kliva utanför dörren utan att få uppmuntrande ord.
– Alla kommer fram och pratar. Det är fantastiskt fint att folk bryr sig, det uppskattar jag verkligen. Jag blir rörd.
När folk går igenom den här typen av upplevelser brukar det pratas om nya perspektiv. Har du fått det?
– Ja, jag tänker nog att jag måste vara mer rädd om mig. Det är inte värt att stressa ihjäl sig, jag måste ta det lite lugnare. Jag har bara ett liv, jag måste vara rädd om det. Man värdesätter livet annorlunda när man har varit så här sjuk.
Pär Asker sätter stort värde på livet – och att han som kock fick behålla smaken och luktsinnet. Något annars covid kan beröva dig.
– Det första jag kände när jag vaknade upp var en doft av kaffe. Härligt tänkte jag, jag har luktsinnet kvar! Jag var klart orolig över hur det skulle bli med den saken.