Helena Andersson slår sig ner på en bänk intill vindskyddet vid Västersjön. Med sig har hon de två hundarna Wilma och Basse, samt en plastkasse med sopor som hon plockat upp från marken just här, mitt ute i den sörmländska skogen.
Vi befinner oss vid Långdunker, nästan mitt emellan Malmköping och Sparreholm. Här startar etapp 20 av Sörmlandsleden. Helena Andersson är etappansvarig för sträckan, som slutar sex kilometer bort, vid campingen i Malmköping.
I 17 år har hon varit engagerad i Sörmlandsleden. Aldrig förr har hon sett så mycket sopor.
– Intresset för Sörmlandsleden har ökat stadigt sedan 2003 när jag började, men i år är det extremt. Sedan februari i år har föreningen fått 2 200 nya medlemmar. Det normala är runt 1 500 på ett helt år. Facebookgruppen hade 8 000 medlemmar när corona kom. Nu är vi nästan 1 600.
Men soppåsen vittnar om baksidan av det stora intresset för vistelse i skog och mark. Vandrare som tagit med sig blåbärssoppa, frystorkad mat, majonnästuber och öl, har inte velat bära hem de tomma förpackningarna.
– Det man tar med sig ut i naturen väger ju ingenting när det är tomt! Ta med en påse och packa ner de kladdiga soporna i. Ta med det hem eller lägg i närmaste soptunna. Ofta kan man fråga villaägare snällt om man får lägga en liten påse i deras tunna, säger Helena Andersson.
Några soptunnor längs Sörmlandsleden finns inte längre.
– Det fanns förut, men det blev för mycket jobb för etappansvariga att gå långa sträckor med svintunga säckar. Och innan vi hann tömma kom fåglarna dit.
Den stora anstormningen av nya gäster längs Sörmlandsleden, betyder också många nykomlingar i naturen.
– Det är jättekul att fler upptäcker leden. Det kommer många frågor om exempelvis vilka etapper som passar. Alla i Facebookgruppen är så hjälpsamma och svarar. Men det märks att många är ovana, när det kommer kritik som att det inte finns färdighuggen ved i vindskydden eller att det borde vara sophämtning mitt ute i skogen.
Helena Andersson har också sett exempel på att vandrare inte riktigt förstått allemansrätten. Exempelvis har det hänt att de huggit ner levande träd för att elda med.
– Leden går ju på lånad mark. Man får inte ta ner någon annans träd!
Helena Andersson går upp till utedassen bakom vindskyddet för att sätta upp en lapp som varnar för getingar. Sedan beger hon sig hemåt – för att sortera vandrarnas sopor.