Mordet vid badplatsen i Malmköping
Som så många gånger tidigare tog Ulrika Bergqvist vägen via Hosjön och badplatsen när hon skulle hem den där onsdagen för knappt tre veckor sedan. Solen sken och hon hade musik i lurarna. Eftersom hon hade varit ute och sprungit längs landsvägen hade hon sin illgula signaljacka på sig och på ryggen hängde hennes rosa väska.
När hon svängde av i den skarpa kurvan framför badplatsen reagerade hon direkt på en bil som stod så konstigt parkerad och snart såg hon en person liggandes på marken. Hon trodde att han hade ramlat med cykeln.
– Men så när jag kom fram såg jag att det var blod och så, berättar hon.
Hon hade promenerat rakt in i vad som först beskrevs som ett bråk när polisen fick in larmet om händelsen. Men som senare under kvällen kom att rubriceras som mord.
Det var flera andra personer på plats och Ulrika Bergqvist frågade om hon kunde hjälpa. Men hon kände ganska snart att hon inte behövdes där. Polis och ambulans var redan på väg.
– Han låg på mage, så jag såg inte ansiktet, men jag såg att det var blodigt. Och det var ingen som gjorde något, säger Ulrika Bergqvist.
Hon understryker att hon inte såg själva händelsen och är osäker på om hon kan bidra till utredningen, men hon har väntat på att polisen ska ta kontakt.
– Det förstod jag redan då att de skulle, men nu har det gått tre veckor. Jag trodde att de skulle söka efter mig dagarna efter där, att det skulle dröja så här länge var otippat, säger hon.
Minnesplatsen har flyttats några meter och en bit upp i slänten för att inte störa trafiken. Här har rosor, nejlikor och slingor av murgröna lagts för att hedra offret.
Hon promenerar vägen via badet tre-fyra gånger i veckan och blir påmind om händelsen varje gång hon passerar. Men dagen efter kändes allt som en overklig dröm.
– Det kändes som att jag hade sett det på en film, det kändes helknasigt. Obehagligt, säger Bergqvist.
Med tiden har en minnesplatsens bildats. Först en bit ut i själva vägbanan. Men sedan bestämde kommunen sig för att flytta den en bit upp i slänten på grund av trafiksituationen i området. Blommor, ljuslyktor och ett fotografi ligger placerade mellan två utställda vägkoner.
Ulrika Bergqvist tycker att det är bra att minnesplatsen finns där och påminner om mannen och händelsen.
– Det är fint att det märks att det har hänt, att det inte bara hände och sedan glöms bort. Det är ju någon som kände honom som är där och lägger blommor och tänder lyktor.