Förälskelsen, inspirerad av svunna tider genom tv-serien "Mad Men", blev startskottet på en samling som i dag innefattar drygt 200 klänningar. Till en början var 50-talet med sina vippiga kjolar och markerade midjor favoritepoken. Numera dras Mariefredsbon mer till 60-talets estetik.
– Det är färgglatt och roligt. Jag gillar frisyrerna, sminket och accessoarerna också.
Första inspirationskällan fanns på nära håll, nämligen mormor Gunda som var sömmerska.
– Jag sorterade hennes knappar och vi sydde kläder till mina Barbiedockor.
Yrkesmässigt har hon valt att inte gå i mormors fotspår. Karin trivs med jobbet som lärare på Stallarholmsskolan. Att bära klänning har blivit en del av hennes identitet och hon gör det dagligen.
– Om jag kommer till jobbet i byxor reagerar folk. Jag känner mig bekväm i klänning.
Alla klänningar används – med ett undantag.
– En brudklänning som hänger på väggen som prydnad.
Jaktmarkerna är allt ifrån fysiska loppisar, secondhandbutiker och vintagemarknader till nätets utbud med Facebookgrupper och Instagram.
– Jag kan mina mått och behöver inte prova, säger hon och medger att det enda som inhandlas sprillans nytt är underkläder och strumpbyxor.
På Facebook inhämtas kunskap medan Instagram står för inspiration. Karin är administratör för ett konto där följarna uppmanas att tagga sina bilder med #dagensvintageoutfit.
– Folk är hjälpsamma inom vintagecommunityt. Plaggen kan tidsbestämmas utefter sömmen, dragkedjan och loggan på lapparna.
Även om märkesklänningar från Katja of Sweden och Marimekko ingår i samlingen lägger hon inga stora summor per plagg.
– Man vill ju göra fynd, säger hon och berättar att samlingen innefattar klänningar från 40- till 70-talet.
Ett minnesvärt sådant är en vit 60-talsdröm som låg i en 20-kronorslåda på Quartinge Antik.
– Någon hade spillt rödvin över hela magen. Jag gick på med klorin och efter första tvätten var det borta.
Favoriten alla kategorier är en riktig festblåsa.
– Guldbrokadklänningen har jag använt på Halloween när jag var Medusa från antikens Grekland. Jag hade ett diadem med guldsprejade ormar i håret. Det är fest för sällan!
Karin spanar fortfarande, den stora samlingen till trots. Dock är hon mer selektiv.
– Det måste vara något speciellt, en spännande krage, puffiga armar eller stora slag.
11-åriga dottern Lilly är än så länge ointresserad. Vad händer med klänningarna om det så förblir?
–Det har jag valt att inte tänka på!
Hon ler och spånar fritt.
– Jag får väl starta en kläduthyrning eller sälja av.