Rödgul trumpetsvamp till vänster i bild och trattkantarell till höger. "Rödgul trumpetsvamp är lite sötare i smaken än trattkantarell", berättar Wijdan Cederlid.
Wijdan Cederlid, 40, var nyligen på Sveriges mykologiska förenings mykologivecka i Uppsala. Där fick hon med andra medlemmar föra fältstudier, gå på föreläsningar och studera ovanliga svampar i mikroskop. De fann 1 052 arter under veckan.
Hennes svampintresse har gått från att bara plocka svamp för att äta till att också samla kryss likt en fågelskådare.
– Det finns så många karaktärer och kännetecken hos olika svampar, det fascinerar mig, berättar hon.
Det blir minst en svamptur i veckan för Wijdan.
– Det är jätteskönt att komma ut i skogen. Det är som yoga för själen. En paus från stress och vardag, att bara få vara i naturen.
Ibland går hon ut för att plocka matsvamp och ibland på jakt efter olika svampar för att studera dem.
– Min kärlek till svamp kom när jag var köksmästare och lagade mat. Jag blev svampnörd.
Wijdan Cederlid med trattkantareller.
Tidningen får följa Wijdan med på en tur i Kalkbro naturreservat, som ligger mellan Malmköping och Strängnäs.
– Det är bra att plocka svamp i naturreservat för det är gammal skog och pågår ingen jakt.
I den kalkrika marken i naturreservatet växer en av hennes favoritsvampar, rödgul trumpetsvamp.
– En del torkar den och gör svampmjöl av och använder som krydda. Jag gör puré på den och använder till vilt.
Nej, kantareller växer inte i myrstackar. Däremot gör narrkantareller det. "Narrkantarellen växer på död ved och luktar inte kantarell", säger Wijdan Cederlid.
Bland hennes andra favoriter finns blek kantarell, som kommer på sommaren, stensopp och sotvaxskivling.
– Sotvaxskivling smakar honung och den äter jag som snacks och blandar inte med andra matsvampar. Jag smörsteker den med flingsalt, då smakar den som karamelliserade popcorn.
Frågan är hur man hittar svamp i skogen.
– Man smyger sig på svampen. När man går för fort ser man den inte.
Örtaggsvamp växer på kottar. Den är ingen matsvamp.
Alla svampplockare har väl någon gång varit med om att komma till sitt hemliga kantarellställe och upptäcka att någon annan redan har varit där och plockat rent.
– Om man lär sig fler matsvampar och blir säker på att känna igen dem, gör det inget om det är fler människor i skogen och plockar samtidigt. Då hittar man ändå alltid svamp.
Wijdan tipsar om att ladda ned appen Svampguiden för att bli säker på hur de ätliga svampar man är på jakt efter ser ut och vilka oätliga svampar de kan förväxlas med. Hon tipsar också om att lära sig var olika sorter växer, till exempel vid en viss sorts träd eller vid kärr.
Själv är hon moderator för Facebookgruppen Svampklapp, där man kan gå in och få vägledning när det gäller vad för svamp man har plockat.
– Jag hjälper till med artbestämning för svampar som ska ätas men också vid förgiftningsfall. Giftinformationscentralen jobbar bara med att hjälpa människor men Svampklapp hjälper till när både djur och människor råkat ut för förgiftning.
Tallblodriska. "Det finns flera blodriskor och alla är ätliga. Alla blöder orangt när man skär i dem. Det är ett bra kännetecken, då är man säker", säger Wijdan Cederlid.
Gamla svampböcker, som gavs ut för länge sedan, ska man enligt Wijdan, inte följa.
– Många tidigare matsvampar har gått över till att anses vara giftiga, till exempel stenmurkla.
Frågan är vad man hittar för svampar så här års.
– De flesta svampar finns. Men när frosten kommer försvinner kantarellerna. Då finns det vinterskivling, frostvaxskivling och ostronmussling, som heter ostronskivling när den är odlad. Egentligen finns det matsvampar året om bara man vet vad man ska leta efter.
Som tidigare köksmästare är Wijdan främsta tips:
– Blanda olika sorters svampar när du lagar mat. Det blir mycket godare då.