Över hundra personer kom för att lyssna i lördags och därmed deltaga i manifestationen Earth Hour. En timme om året försöker vi släcka alla onödiga lampor och visa solidaritet med vår hotade moder Jord. Trots detta är det lätt att känna sig pessimistisk inför framtiden och vänta på nästa hot mot mänskligheten.
Men det var lika varmt och stämningsfullt i kyrkan som på julafton med alla levande ljus; jag slutade att räkna efter hundra.
Musiken slutade också ljust och kraftfullt i dur, det ska sägas direkt, med uppmaningen ”vänd åter till din Gud”, men det allra mesta gick i moll. Och inte så konstigt, eftersom François Couperin hade valt att tonsätta delar ur Gamla testamentets bok Klagovisorna, som anses vara Bibelns mörkaste bok och handlar om fångenskapen för Israels folk i Babylon efter Jerusalems förstörelse.
Couperin skrev tre serier av ”Leçons de ténèbres” för påskveckans gudstjänster i ett kloster 1714, och hans verk ingår i en lång tradition av sådana lamentationer. Han gjorde det sparsammare än många tidigare med bara en eller två röster plus generalbas, här cembalo och viola da gamba.
Samtidigt lät han de återkommande textlösa vokaliserna bli långa och rikt utsmyckade, och i de latinska texterna framhöll han viktiga ord med tonmåleri och omtagningar.
En bra sak i lördags var att vi fick hjälp att förstå av att Per Öhrling läste bibeltexten på svenska före varje del.
För Jenny Tjärnström och Christine Ankarswärd var det här säkert vokalt utmanande men inte alls så det märktes. Deras röster skilde sig lite åt i lätthet på höjden och i klangfärg, vilket var utmärkt när de sjöng växelvis när vi som avslutning fick höra hela den tredje delen. Men de var också så lika att det blev extra vackert när de rörde sig i parallellförda terser.
En annan fin sak var hur de verkade andas och leva med varandra trots att de ofta kunde tillåta sig ett så levande föredrag av texten utan att det ryckte. Här hade de fint stöd och inspiration av Bengt Fridén och Markus Junby på de tidstrogna instrumenten cembalo och viola da gamba.
Allvarligt men vackert kan det här sammanfattas som, och ännu ett exempel på att vi ibland får musik som är lite före Bachs. Utmärkt också att de som ville hann med båda konserterna i Nyköping, eftersom de hade så många gemensamma aspekter.