Mars 1976. Den röda bussen bromsar framför trevåningshuset på Föreningsgatan i Oxelsöund. Klockan är halv nio på kvällen och personalen har gjort kassan redo med en extraperson. Anstormningen kommer alltid den här tiden. Ur bussen väller festglada Nyköpingsungdomar som skyndar sig för att ta bra platser framför Stora salens scen.
Affischerna med den lockige artisten i baddräkt lockar många nyfikna till fritidsgården Briggen. Magnus Uggla.
– Folk undrade vad det var för kufisk person. Det var knökfullt på "gårn" när han började spela. När han slutade var det bara ett 50-tal kvar. Det var bara de som hade stått ut, minns Hasse Appelkvist, som på den tiden var fritidsledare i Oxelösund.
Uggla visar direkt sitt missnöje för publiken. Väl i bussen drar han och bandet ner brallorna och moonar mot den publik som flytt hans musik.
Januari 2014. Hasse sitter tillsammans med bibliotekarien Jonas Stål på Koordinaten i Oxelösund. En dörr bort, på Jonas tjänsterum, finns Ugglas baddräktsplansch sparad.
Framför sig har männen mer än tegelstenstunga böcker om Okej och Bildjournalen. Det är precis en sådan bok de själva arbetar på. Fast ja, med Oxelösundsfokus då. Tillsammans med Charlie Andersson, även han gammal fritidsledare, dokumenterar de stålortens tunga musikhistoria. Mängder av intervjuer genomförs med artister, band och oxelösundare.
Hasse och Jonas skickar gamla skivomslag mellan sig och mumlar sin respons. Sisådär 500 band besökte Oxelösund mellan 1965 och 1979.
– Jag kommer ihåg, jag samlade på de här plattorna ett tag, säger Hasse.
– Och här... Mates, har vi fått. De släppte bara två singlar, säger Jonas.
Små som stora band och skivbolag har skickat alster. Hasse är nöjd.
– Vad frikostiga de är!
– Och här är Old Tennis Shoes, visar Jonas.
De blev aldrig nåt?
– Nä. Som många band på 70-talet kallades de in i lumpen och splittrades, förklarar Hasse.
Oktober 1976. Ett halvår har gått och Uggla har höjt gaget med en tusenlapp. Nu tar han 2000 för en spelning, knappt 20 000 i dagens pengar. Trots vårvinterns besvikelse kommer han tillbaka till Oxelösund. Nu har han släppt två plattor till.
– Den här gången stannade alla i Stora salen. Då vart det ingen mooning, säger Hasse Appelkvist.
Januari 2014. I dag är Oxelösund ingenting speciellt i musikkretsar. Kanske är de vuxna, som gillar livemusik, lite mer kräsna än andra. De går inte gärna ut om inte lite större band spelar, säger Hasse. Och det händer inte alltför ofta i orten vid Östersjöns strand.
Men då, när Briggen var the place to be, hade 70 procent av alla högstadiekids medlemskort på "gårn". Vissa veckor var det spelningar flera kvällar. Och när de äldsta tröttnade på de yngres sällskap drog de igång egna ställen. Klubb Lothar höll till i en övergiven villa och Klubb Malcolm i Briggens sportkällare. De souldränkta lokalerna får också plats i mastodontverket om Oxelösunds musikaliska era.
Hasse Appelkvist rabblar stora band och artister. Ulf Lundell, Björn Skifs, John Holm, King George, Pugh Rogefeldt, Made in Sweden, Tomas Ledin. Alla spelade i Oxelösund.
Varför kom de hit?
– Våra fritidsgårdsföreståndare hade bra kontakt med bokningsbolaget Ema Telstar. Det blev vänskap mellan oss. Banden kom hit för att kolla reaktioner och pröva showen, säger Hasse.
Boken får sitt slut år 1979. Då höjdes gagerna, något Ledin gick i spetsen för, och fritidsgårdens tunna plånbok kunde omöjligt matcha. Musiklivet somnade.
I dag finns många minnen kvar.