Vi gör intervjun via Facebooks videochat. Uppkopplingen laggar lite och Niclas rosslar på andra sidan. Han har varit i gränsstaden Presevo, delat ut matpaket i hällande regn.
– Det är en riktig skithöst, det här.
Att det som händer är skit är det många som tycker. Få har eller tar sig möjlighet att göra något konkret för att hjälpa, men Niclas Zander är en av dem.
Han och hans tjej Emma, som också är från Gnesta, flyttade ner till Belgrad vid årsskiftet sedan Niclas blivit involverad i konstscenen där. I somras var de hemma i Sverige i tre månader och passade då bland annat på att uppdatera Art in the green box, konstutställningen i skogen vid Skottvång.
När de kom tillbaka till Serbien i augusti hade något hänt.
– Plötsligt var parken helt full av folk som slagit läger där. Jag blev lite chockad. Började söka info om hur vi kunde hjälpa till.
Det händer att Niclas och Emma bistår genom att servera soppa i parken i centrala Belgrad. Men mestadels är Niclas – som lagt konsten åt sidan för ett tag – på expeditioner till olika gränsstäder där män, kvinnor och barn köar i timtals i väntan på registrering. Ofta handlar det om flera dygn.
– Ibland kan det vara barnfamiljer som får gå sju kilometer mitt i natten för att ta sig till stället där de ska registreras. Vi hjälper till så gott vi kan, delar ut mat, vatten, leksaker och strumpor.
Niclas ingår i flera olika volontärnätverk som kör i skytteltrafik till gränsen. Folk från ett fyrtiotal länder är på plats – Refugee Aid Serbia heter en grupp på Facebook där hjälpen samordnas. De stora organisationerna lyser däremot med sin frånvaro, enligt Niclas.
– Röda korset, UNHCR och Rädda barnen finns på andra ställen, men de finns inte i gränsstäderna som Presevo, Sid och Bapska. Det är därför det är så viktigt att vi är där och gör det vi gör.
Pengarna till förnödenheterna kommer, bland annat, från insamlingssidan humanitet.nu. Det behövs hela tiden mer. För någon vecka sedan låg Niclas däckad i förkylning, berättar han. Han fick hoppa över en expedition och fick genast dåligt samvete.
– Här ligger jag och ojar mig, kände jag. Det gick inte. Så då gjorde jag ett inlägg på Facebook där jag uppmanade våra vänner hemma i Sverige att hjälpa till.
Gensvaret lät inte vänta på sig. Maria Bystedt och Janne Holmberg på Skottvång, som Niclas känner sedan gammalt, slår i morgon upp dörrarna för en stor stödgala.
Hela inträdesavgiften, liksom överskottet från kvällens försäljning, kommer att gå till att hjälpa flyktingar på plats i Serbien. Det är till stora delar bygdens folk som sluter upp – Bengt Sjöberg Band från Laxne spelar, exempelvis, och under en auktion kommer bland annat konstglas från Skeppsta hytta, konsertbiljetter till Ateljé 42 och konst av H.C. Nygårdh att auktioneras ut.
Dessutom ställer sig en rad utomsocknes Skottvångstammisar på scen, som Nike Markelius, Janne Åström och Svante Drake.
Niclas Zander är, säger han, inte speciellt överraskad mot bakgrund av sina erfarenheter av folket på Skottvång. Han är däremot väldigt glad.
– Det kommer nya flyktingar hela tiden. Inget vi gör är någonsin tillräckligt. Det finns en frustration i det såklart, men det finns också en glädje i att kunna göra vad vi kan. Vi möter extremt mycket värme från människorna vi träffar, säger han.