Mycket stort intresse och fullsatt var det på fredagen i Nyköping för de två föreställningarna av Julens sånger i S:t Nicolai kyrka. Som vanligt avslutade kör och orgel pampigt med Hallelujakören ur Händels ”Messias”. FOTO: FRIDE JANSSON
De kristna kyrkorna världen över går mot sin största högtid publikt. I Norden sprider julen också värme och ljus och väcker minnen av vinter och snö från tidiga barndomsår.
Här i Nyköping har kyrkan bestämt att gratis erbjuda alla att komma och lyssna och sjunga med i Julens sånger.
Det är naturligtvis generöst och en gest i kristlig anda. Jag är övertygad om att denna tradition betyder mycket för många. Den ger en paus för alla som i värsta fall måste stressa inför julen. En timme för inre samling och begrundan. Som mest kanske när kyrkan släcks ner sångarna som står runt oss alla tänder sina stearinljus.
Dessutom går det varje år att få ihop en till synes hundrahövdad kör av frivilliga som under många veckor träffas för att repetera.
Och hördes gjorde det minsann i går att dessa sångare sjöng ut för fullt av glädje.
Pampigt var det i första avdelningen med intåget till Bereden väg för Herran och sedan Joy to the World med pådrag också från orgeln följda av Anders Örhwalls båda franska julvisearrangemang med sin silverglans från flöjterna.
Berömvärt var det också ett antal nyheter fanns i varje avdelning, här The Bell Carol av engelsmannen Philip Ledger.
I nästa avdelning hade Gunnar Björkvall tagit fasta på orden ”dansa, sjung, var glad”, så att det fanns rytmglädje och studs i Herdepojkens Carol av John Rutter och lyster från piccolaflöjten.
Sedan betonades i stället mycket av det förunderliga i julens budskap, som när kören riktigt vackert a cappella sjöng Frid på jord. Och tack för Gläns över sjö och strand som fick vara stillsam och lät textens ord komma fram. Och där körklangen vann på att överstämman var hos flöjten och därmed diskretare.
Roligt var det att åter i denna kyrka få höra Olof Lilja som solist, nu i en vacker folkdräkt från Skedevi med blå kappa. Hans röst har höjden och renheten för Gustaf Nordqvists I juletid och Johan Rutters Julnatten. (Den amerikanska sången var däremot alldeles för världslig i ord och toner för mig.)
Nämnas bör att Lars Andersson vid orgeln till psalmerna improviserade de mest ekvilibristiska förspel, ja till den grad att de nästan bröt sig ur ramen denna kväll.
Kollekten gick till diakoni och Syriens flyktingar. Hoppas den blev riklig.
Utanför var det sedan hundra meters kö till nästa konsert klockan nio.