När Komodo står på scen bjuds publiken inte bara på skickligt trumspel, utan även på en show med mycket kostymer, smink och humor. Fast just föreställningen "Trummans historia", som på tisdag ges på Koordinaten i Oxelösund, har ett lite annat upplägg.
– Man kan väl säga att vi valt att driva med något vi egentligen tycker väldigt mycket om, nämligen den strikta klassiska musiken, säger Sebastian Ring som är en av slagverkarna i Komodo.
På scen får vi alltså se fem ytterst allvarliga slagverkare, redo att ta itu med trummans ärofyllda historia. Men frågan är om den är riktigt så ärofylld som kvintetten på scen påstår.
– Vi levererar en del sanningar om trummans förflutna, men vi överdriver också en hel del. Och även om det börjar korrekt så flippar det snart ut rejält.
Idén till "Trummans historia" fick killarna i Komodo från en sketch som de använt i tidigare shower, om sysslolösa orkesterslagverkare som mest har paus i noterna och får sitta helt stilla medan de andra spelar.
– Det är en av våra mest uppskattade sketcher och vi ville göra en show i samma anda. Man kan väl säga att vi retas rätt mycket med det seriösa och virtuosa och den där sortens petiga klassiska musiker som gör allt perfekt, säger Sebastian.
Komodo bildades 2001 när Isak Widmark, Petri Heikura, Per Svenner och Peter Lönnqvist träffades i en större trumorkester i Göteborg. Några år senare kom Sebastian Ring med i gruppen och 2007 började turnerandet på allvar. De senaste åren har Komodo rest runt och spelat i Sverige och Europa, men i Oxelösund eller Nyköping har de aldrig varit tidigare.
– Nej, det har vi faktiskt inte. Jag trodde annars att vi spelat i varenda svensk stad, konstaterar Sebastian förvånat.
Det finns mycket musik skriven för trumensembler, men Komodo har valt att jobba med musik de skrivit själva.
– Det är vårt signum. Vi vill ha musikstycken som är exakt anpassade efter vår idé och då måste vi komponera själva.
Av samma orsak har humorn och skådespeleriet blivit viktiga delar i Komodos föreställningar
– Ingen av oss vill inte vara trummisen som sitter längst bak och knappt syns. Vi är alla intresserade av att agera på scen och har fått hitta på olika sätt att hamna framme i strålkastarljuset. Att jobba sceniskt är också ett sätt att få dynamik i föreställningarna. Om vi bara spelade trumlåtar i 40 minuter rakt upp och ner skulle det bli skittråkigt för publiken.
Men även om Komodo vill få publiken att skratta består gruppen av fem välutbildade fullblodsmusiker och på tisdag kommer Oxelösundspubliken att få höra dem spela allt från trästock till klockspel.
– Det knasigaste vi spelar på är nog ett ärtrör. Det är ju egentligen inget slagverksinstrument, men det får vara med ändå.
Vad hoppas du att publiken tänker när de går hem på tisdag?
– Jag hoppas att de är upprymda och går hem glatt förvirrade och tänker "Vad sjutton var det vi var med om? Det var det knäppaste vi har sett, men gud vad roligt vi hade!".