"Hur kan jag sova när min själ dansar?" Så diktade den finlandssvenske modernisten Elmer Diktonius i början på 1900-talet.
Och det var just hans dikt som kom upp i huvudet på dirigent Sigrid Damsager när Nyköpings Kammarkör skulle välja ett tema till höstens konsert.
— Den där känslan har vi väl alla haft någon gång när vi legat sömnlösa för att vi varit kära eller kanske olyckligt kära eller bekymrade för något, säger Sigrid Damsager.
Eftersom hon gillar konserter som kretsar kring ett särskilt innehåll, snarare än en kompositör eller en epok, föreslog hon att kören skulle hitta olika sånger till natten. Och nu på söndag blir idén verklighet, när Kammarkören och Söndagskvartetten bjuder in till gemensam konsert på Nyköpings Teater.
— Musikaliskt blir det ett plock från århundradena. Det äldsta verket är en sång från 1200-talet och sen går vi fram till nu levande tonsättare.
Ett uruppförande bjuder söndagen också på. Kompositören och jazzmusikern Joakim Brunström har specialskrivit det textlösa verket "Tai chi nights" för kör och stråkkvartett, just för att passa in i den nattliga stämningen.
— När jag fick beställningen funderade jag på hur skulle förhålla mig till temat. Jag kom rätt snart på att jag ville göra ett verk som handlar om andningen och hur man kan kontrollera andningen. Dessutom ville jag ge körmedlemmarna möjlighet att improvisera, berättar Joakim Brunström som hoppas att "Tai chi nights" ska föra publikens tankar till drömmande av olika slag.
Fascinationen för improvisation bär Joakim med sig från jazzmusiken. Frågan var bara hur det skulle kunna överföras till en kör som är van att sjunga efter noter.
— Till sist valde jag att skriva stråkkvartettdelen som en fast stämma och låta kören improvisera kring den. Eftersom det inte finns någon text har varje enskild sångare själv fått välja vilket ljud och vilken ton hen vill sjunga och i vilken takt hen vill andas.
Det låter som en kör i total anarki?
— Nja, det finns en del fasta punkter att förhålla sig till, några brytpunkter där musiken förändras. Men i övrigt är det väldigt fritt och oförutsägbart, och det var också precis den effekt jag var ute efter.
Du har varit med på körens repetitioner. Blev resultatet som du tänkte dig?
— Det blev faktiskt en ännu bredare och häftigare ljudmatta än jag vågat hoppas på. Jag trodde att sångarna skulle lägga sig närmare stråkarnas toner, men de vågade verkligen välja egna vägar in i musiken.
Dirigent Sigrid Damsager tycker att det varit otroligt roligt att få jobba med ett helt nyskrivet verk, eftersom hon då kunnat utväxla tankar och idéer med tonsättaren. Och att få arbeta med improviserad körsång har varit spännande.
— Som dirigent kan jag i det här stycket styra när sångarna kommer in och hur starkt de får sjunga, men inte vilka toner de tar. Den konkreta skillnaden för oss som kör är att sångarna är mer lyssnande och öppna än när vi sjunger ett vanligt körverk efter bestämda noter. Jag hoppas att den här konserten kan ge även publiken utrymme för eftertanke och olika sorters lyssnande.