Det var i organistklassen på Musikhögskolan som de möttes. Året var 1967 och de hade samma orgellärare. Sedan dess har Bengt och Sonja Fridén följts åt genom livet och de senaste 20 åren har de i princip slagit ihop sina kyrkomusikertjänster till en enda.
– Vi har skapat ett eget gemensamt koncept för körverksamheten..., börjar Bengt.
– ... som vi tycker fungerar väldigt bra, fortsätter Sonja.
Det är så det är att intervjua äkta paret Fridén. Efter alla år tillsammans fyller de i varandras meningar, och det är svårt att ens hinna notera i anteckningsblocket vem av dem som talar.
Officiellt har de varsin roll som kyrkomusiker i Alla Helgona kyrka. Bengt är organisten som bland annat sitter bakom orgeln på högmässor, begravningar och dop, men även har solosångelever. Sonja är musikpedagogen som lär unga Nyköpingsbor att spela piano och suzukiorgel. Tillsammans håller de i kyrkans körer som med sin spännvidd från förstaklassare till vuxna är stommen i kyrkans musikliv.
– Den här terminen har vi startat en ny gymnasieensemble också, berättar Bengt.
Att varva ner så här inför pensionen är inget för honom och Sonja. Egentligen jobbar de på övertid. När de fyllde 65 för några år sedan var ingen av dem beredd att pensioneras. Vid nyår gjorde de ändå slag i saken, men under hela våren vikarierar de på sina gamla tjänster i väntan på att Nyköpings församling ska hinna rekrytera en ny organist.
– Jag älskar det här jobbet. Skulle jag få möjligheten att leva om mitt liv skulle jag välja att jobba med precis samma sak, säger Sonja.
Ändå var hennes pianolärare bekymrad när hon insåg att Sonja och Bengt skulle gifta sig.
– Hon tyckte att det var ett problem att jag som utbildat mig till organist skulle gifta mig med en annan organist. Hon sa: "Hur ska ni hitta en församling som behöver två organister? Du får vidareutbilda dig till pianopedagog", minns Sonja.
Hon lydde rådet och har aldrig ångrat det. Att jobba med barn och unga och se dem utvecklas i sin musikalitet har varit det allra roligaste med jobbet, konstaterar både hon och Bengt.
– Mötet med ungdomarna ger verkligen massor av energi. Det är spännande att försöka hitta metoder för att varje individ ska kunna utveckla sin röst på bästa sätt. Och det är en helt fantastisk upplevelse när ungdomskören stannar kvar vid flygeln efter repetitionerna och börjar sjunga spontant, berättar Bengt.
– Och känslan när en elev hjular ut från en sånglektion. Det har faktiskt hänt. Det är väldigt viktigt att barnen tycker att det är roligt att spela och sjunga, säger Sonja.
Båda två lockades till musiken av pianointresserade mammor. Prästsonen Bengt började spela orgel när det inte fanns plats i realskolans pianogrupp. Under gymnasietiden var han inackorderad hos en morbror som var biskop i Skara och fick öva vid domkyrkans orgel så mycket han ville.
Sonjas väg in i musiken var lite slingrigare. Det började med pianolektioner och flickkör och i gymnasiet föreslog organisten som ledde skolkören att hon skulle börja spela orgel och gå med i kyrkokören. Hon hade egentligen siktet inställt på att bli småskollärare, men kom inte in på utbildningen och hennes dåvarande orgellärare tyckte att hon i stället skulle satsa på Musikhögskolan.
– Jag visste knappt att det fanns en organistutbildning, men den dagen jag blev antagen på Musikhögskolan är en av de bästa i mitt liv, säger Sonja.
Men när jag beskriver hennes yrkesval som en slump, protesterar hon bestämt.
– Jag tror inte på slumpen. Jag tror att det finns en mening med varje människan liv. Själv blev jag starkt styrd av andra människor åt just det här hållet, och det var det bästa som kunde hända mig.
När Bengt 1976 fick anställning som organist i Alla Helgona församling började Sonja som pianolärare i kommunens musikskola där hon blev kvar i 17 år. Men hösten 1994 frågade kyrkoherde Ingvar Lindetun om hon ville starta barnkörer i kyrkan, och sedan dess har hon och Bengt varit arbetskamrater. Att både jobba och leva ihop ser de bara som en fördel.
– Vi vet båda vad yrket innebär och vad den andra är bra på. Dessutom är det tidsbesparande. Vi kan ha arbetsmöten vid frukostbordet eller när vi tar vår dagliga morgonpromenad, förklarar Bengt.
Om körrepetitionerna och musikundervisningen är stommen i deras arbete har de stora konserterna med kör, solister och orkester varit utropstecknen. Redan första hösten i Alla Helgona dirigerade Bengt en Bachkantat med kyrkans kör och genom åren har han betat av alla de stora körverken. Och varken Bengt eller Sonja tvekar en sekund när de ska utse den största musikaliska händelsen under sina år i Nyköping.
– Det var när vi gjorde Bachs h-mollmässa år 2000. Det är ett av de mest virtuosa av Bachs alla körverk och musiken är så fantastisk. Det är alla koristers dröm att få sjunga den, förklarar Sonja.
Annars är det Bengt som är den stora Bachfantasten i familjen. Just nu lyssnar han intensivt på en ny inspelning av Matteuspassionen och jämför klangbilden med tidigare versioner.
– Bachs musik är så oerhört intellektuell och samtidigt emotionell. Hans musik är matematik på högsta nivå och förenar hjärna och hjärta.
Ska Sonja välja favoritkompositör blir det i stället Mozart.
– Det finns en speciell plats i mitt hjärta för hans musik. Mozart har skrivit ljuvliga pianokonserter och det finns en lätthet i hans musik som är alldeles unik. Bach är mycket tyngre. Som pianist är det också väldigt spännande att jobba med Mozart och försöka få fram det där lätta och luftiga.
Musikens roll i kyrkan är viktig för att förstärka det kristna budskapet, konstaterar prästsonen Bengt som hunnit samarbeta med sex kyrkoherdar under åren i Alla Helgona.
– Där ordet slutar tar musiken vid. Och det är många människor som finner sin väg in i kyrkan genom musiken.
Själv har Bengt lotsat flera unga adepter vidare in i kyrkomusikerjobbet. Men att rekrytera musiker blir en utmaning för kyrkan i framtiden, tror han.
– Det är inte många som söker organistutbildning i dag. Dels måste man ha ett kyrkligt intresse, dels är det ganska hopplösa arbetstider. Man arbetar nästan alla söndagar och mentalt är det ett sjudagarsjobb. Man kopplar aldrig av.
Att vara ledig på helgerna är en av de saker som Bengt och Sonja ser fram emot när de nu går i pension. Att resa är en annan, gärna till Italien eller Frankrike. Men helt kommer de inte att lämna musiken.
– Vi kommer säkert att fortsätta musicera,,,, säger Bengt.
– ... men först ska vi landa i pensionärslivet och se vad vi vill, inflikar Sonja.