Ibland är det härligt att bli omsluten av pampig musik, stor kör, omskakande jätteorkester, kanske en djärv solist på fiol eller piano, som utmanar gränserna för det tekniskt och emotionellt möjliga.
Numera föredrar jag mindre format, få röster, en liten grupp av instrument, lägre volym, miniatyrer rent av, det som tyskarna kallar Kleinkunst. Alltså som det blev i Björnlunda kyrka i lördags kväll.
Alla tre tonsättarna på programmet där har varit verkat inom dessa ytterligheter: Richard Strauss med maximal operaapparat men också romanser; Händel med oratorier men också sånger och sonater; Stenhammar med stora pianokonserter men kanske mest åt kammarmusiken.
Även hovsångerskan Hillevi Martinpelto visade sig kunna tona ner, inte dra på med hela operavolymen. Dock kunde dalakoralen Den signade dag, som hon allra först sjöng från läktaren, ha vunnit på större enkelhet, mindre av det konstfulla.
Men hennes fyra Stenhammar-romanser blev utsökta miniatyrer, om liv och död och om förhoppningar om kärlek, där också Magnus Bergman vid pianot fint tog fram hjärtats oro eller en doftande stämning med nattviol.
Då hade han redan visat Stenhammars behärskade men också ambivalenta sida med de tre små klaverstyckena och gjort musik av det som annars spelats sönder av alla pianoelever.
Åsa Johansson fortsatte med Stenhammars Två sentimentala romanser, mycket fint i tolkningen av ordet sentimental så att det blev känslosamt och svepande men inte gråtmilt. Ja, i nummer två grep hon tag alldeles extra med mörkret i moll innan hon i kadensen glänste som vore det en violinkonsert.
Fin växling mellan sång och obligat fiol fick vi med två av Händels tyska sakrala arior, men de lämnade mig ganska oberörd.
Hänförande blev däremot de tre avslutande sångerna av Richard Strauss: Allerseelen, dröjande och utsökt från pianot och sedan sången; likaså i Morgen, där violinen lät lika ljuvligt tyngdlös och okonstlad som sången; Zueignung, jublande av tacksamhet, med entusiastiskt slut på över-tersen.
Om Björnlunda fortsätter med hovsångare, föreslår jag till nästa år Elin Rombo, född Carlsson, bördig från Katrineholm.