Vi hörde fåglar sjunga med mångahanda ljud

Utlovat: en sommarkonsert med skogens och havets fågelsång.Vilken bra idé. Men det gäller ju att passa på, för snart är det midsommar och fågelsången avtar, och både kören och publiken åker på semester.

kammarkoren

kammarkoren

Foto:

Musik2015-06-11 13:09

Och de första flyttfåglarna ska rätt snart styra kosan söderut. Men inte än.

Så vi hann med, denna vackra kväll att njuta av ett mycket blandat program med gammalt och nytt, högt och lågt. Den spännvidden fanns redan hos de tre britter som inledde: Stanford, Vaughan Williams och Bridge. Först skönklang och sparsmakat tonmålande av ett själens landskap med vatten, himmel och en blå fågel. Sedan en turturduva i folkton som kärlekens mest trofasta symbol. Sist humor om de två gässen som förenades i döden och serverades som mat på samma fat.

Denna kväll fick vi också fin hjälp med våra fågelkunskaper av experten Lennart Wahlén, som visslade och härmade och berättade att det varje vår kommer 250 miljoner par flyttande fåglar hit. Lövsångaren är vår vanligaste fågel med 13 miljoner par, men många andra är vanliga och ändå nästan okända, som grå flugsnappare. Och de mest oansenliga sjunger ofta desto vackrare, som sånglärkan.

Göken är sedan en problem, nästan aldrig sedd men hörd av alla. Och otrogen och snyltare. Lätt att härma, som i Pastoralsymfonin. Men Morten Heide vid flygeln påminde fint om hur Louis-Claude Daquin härmade göken i ett cembalostycke. Och sedan backade kören tillbaka ända till renässansmästaren Janequin och hans fågelimiterande körstycke. Ett kraftprov för kören verkligen!

Svanen måste förstås också vara med, både dödens och sångens, speciellt fint klingade Hindemiths franska version av Rilkes symboliskt mättade kortdikt.

Damerna hade en egen avdelning, där Niels la Cour hade starkast verkan med Blixens text om hur vi kan längta efter vingar (men inte får göra som Ikaros).

I herrarnas avdelning överraskades jag av hur starkt Sibelius hymn ur Finlandia verkar med den här laddade texten om morgonljusningen och lärkans sång i det egna Fosterlandet.

Salen som vi var i var ju perfekt för sådan sekelskiftesstämning.
Snart kom också en rad körsånger av Alfvén och Peterson-Berger, Lindblad och Wikander.

Alla ni som vill fortsätta med temat bör lyssna på Cantus Arcticus av Rautavaara, så får ni mer sång av sångsvan och storspov.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om