När tidningens utsända närmade sig Nävekvarns hamn med båt utifrån Bråviken syntes den karaktäristiska ryggfenan dyka upp vid inloppet till hamnen.
I gott och väl en timme följde sedan en lustig dans där delfinen upprepade några turer för att dyka upp och frusta med jämna mellanrum. Helt plötsligt bytte den mönster och kom så nära att det kändes som att den var på väg att borda båten. Ryggen som kom helt nära var imponerande bred. Men så vände den igen och simmade ut utanför bryggan där den fattade tycke för en orange boj som den cirklade runt.
Människor som samlats på klipporna fick sig också en frikostig titt på delfinen som verkade visa upp sig särskilt för dem. Och när naturen kommer så oväntat nära uppstår en alldeles särskild känsla av lycka.
– Den ska inte vara här och ändå är den det, sa Lena Johansson märkbart tagen och med ett strålande leende.
Lisa Jonsson från Kvarsebo var så nära att hon kunde ha klappat delfinen när den simmade runt mellan båtplatserna.
– Den var bara två meter ifrån oss och kom upp till ytan flera gånger. Jag såg den redan i går kväll hemifrån men då var den rätt långt ut i farleden. Nu tror jag den vill ha lite lugn och ro men det är roligt om den simmar vidare och visar upp sig så flera får se, sa hon.
Delfinen, som troligtvis hör till ett bestånd som håller till vid Skottlands ostkust, finns i Östersjön sedan någon vecka tillbaka. Först sågs den i Blekinge där den simmade ända in i Karlskrona hamn. Den slog också följe med några kajakpaddlare som fick sällskap i en hel timme, vilket kan tyda på att den törstar efter någon form av social kontakt, enligt Mats Amundin, forskningschef på Kolmårdens djurpark.
För ett par dagar sedan stod han själv invid Bråviken och kunde se delfinen från sin brygga. Han har ägnat hela sitt liv åt att forska om delfiner och tumlare:
– För mig är det här jättestort. Jag är som ett barn på julafton! säger han ivrigt, och hoppas att människor som har sett delfinen ska rapportera in sina iakttagelser.
Hur mår en ensam delfin?
– Är det en kille, har han antagligen växt upp i par med en annan hane. Har han förlorat sin bästis, är han kanske inte så jätteglad. Men är det en hona är det värre. De lever i släktflockar där alla känner alla. Ensamma honor ser man nästan aldrig, säger Mats Amundin.
Kan den leva lika länge som sina kompisar i flocken?
– Det tror jag. Den verkar pigg och nyfiken, och har gott om mat. Det går nog ingen större nöd på den.
Varför visar den sig gärna nära land? Är den sällskapssjuk?
– Det beror på att det är där fisken finns just nu. Då söker den sig in i vikarna. Plus att delfiner gillar att följa båtarna som rör sig där.
Kan den "prata" med några andra djur i Östersjön?
– Det tror jag inte. Den kommunicerar på helt andra frekvenser än till exempel en säl. Men träffar den på en tumlare, finns viss risk delfinen går till attack. Och fiskarna – de är ingenting annat än käk för en delfin.
Det är populärt att simma med delfiner. Vad händer om någon försöker göra det med den här delfinen?
– Den blir förmodligen skraj och drar iväg. Det är bättre att visa hänsyn, och störa den så lite som möjligt.
Kan den hitta hem igen?
– Ja, om det blir sämre med fisk norröver, kan hända att den blir motiverad att söka sig söderut. Den kan runda Skåne och ta sig ut på Nordsjön, för den vet att norrut är hem.
Hittar den sina kompisar då?
– Delfinernas visslingar hörs långväga och de känner igen varandras. Så, det är mycket troligt att de hittar varandra igen!