Tullhuset
Vi går på tur i det klassiska huset med projektledaren Peter Bodefalk från Spinnhuset Fastighets AB, krögaren Mikael Solmanson och tidigare stadsantikvarien Ann-Charlotte Hertz, som än en gång ser Tullhuset i en ny skepnad.
Den rosa fasaden, som faktiskt är ursprungsfärgen, lyser i solskenet och ger en vink om nya tider.
– Vi har inte många hus kvar från 1700-talet, som används i dag. Jag blir glad, när man ser hur det här huset återanvänds och får nytt liv igen. Ska en så gammal byggnad kunna leva vidare krävs det förändringar och förbättringar, men just att fasaden är kvar gör mycket, säger Ann-Charlotte Hertz.
"Det är klart man känt en klump i magen och tänkt "vi bygger en restaurang i en bransch som blöder", men vi stod med projektet och har jobbat på. Vi hade egentligen inget val", säger projektledaren Peter Bodefalk.
Peter Bodefalk tittar sig om i lokalen.
– Det är klart man känt en klump i magen och tänkt "vi bygger en restaurang i en bransch som blöder", men vi stod med projektet och har jobbat på. Vi hade egentligen inget val. Det här är en satsning som vi ska leva med i många år och lämna över till nya generationer. Vi har investerat för framtiden i den här miljön och i det här huset, menar han.
Vad blir slutnotan för det nygamla Tullhuset?
– Den är stor. Jag vill inte avslöja hur stor den är... Det har kostat mer än det var tänkt, men det blev bra. Hjärtat säger en sak – hjärnan säger en annan, men vi tror stenhårt på den här delen av staden med strömmen och inre hamnen. Det är därför vi vågar investera så mycket i det som ska bli vårt nya Norrköping.
Krögaren Mikael Solmanson (mitten) står tillsammans projektledaren Peter Bodefalk från Spinnhuset Fastighets AB och tidigare stadsantikvarien Ann-Charlotte Hertz i en del av restaurangen.
Historiens vingslag sveper onekligen genom Tullhuset.
Då, när fartygen landade i hamnen, var huset det första sjöfararna mötte i Norrköping.
Nu, när staden växer, blir huset porten på vägen till det nya Norrköping.
– Det är fascinerande att se vad strömmen föder och bygger verksamheter – och har så gjort i alla tider, säger Ann-Charlotte Hertz, som känner väl till huset och dess betydelse.
Hon har under några vintermånader skrivit om husets historia, som tillsammans med bilder från historien och skapandet av dagens Tullhus, ska bli en bok.
– Vi har skapat dokument och tagit bilder av projekt vi gjort genom åren, men den här platsen och det här huset är så speciellt så vi ville ta det ett steg till och berätta om vad som hänt här tidigare och ge historien en chans, berättar Peter Bodefalk.
En bild på det gamla Tullhuset från 1915.
Det blev en intressant upptäcktsresa under ett par vintermånader.
– Det första tullhuset, som låg här uppfördes på 1600-talet och var en timmerbyggnad med torvtak och näver. Tullen var en stor del av rikets inkomster, som skulle finansiera och stötta bland annat kung Gustav II Adolf (1594-1632) och hans arme för krigstågen i Europa. Alla varor beskattades här, berättar Ann-Charlotte.
Rikskansler Axel Oxenstierna (1583-1654) kunde inte nog uttrycka värdet av Norrköping som hamnstad.
– Norrköping var, enligt honom, Sveriges näst viktigaste stad efter Stockholm och stod för en betydande del av näringslivet i landet, säger Ann-Charlotte.
Mitt i huset, i taket vid den nya huvudentrén från vattensidan, möts besökaren av en lyftkraft som en gång i tiden var en del av en våg där man vägde varor.
Mitt i huset, i taket vid den nya huvudentrén från vattensidan, möts besökaren av en lyftkraft, som en gång i tiden var en del av en våg där man vägde varor.
– När vi började vårt arbete förstod nog ingen av oss hur mycket jobb det skulle bli... Du kan nästan känna historien när du går och ser alla detaljer. Vi har fått fram gamla balkar och lyckats ta fram originaldetaljer i taket. Det är en del av inredningen. Man får nästan nypa sig lite i armen, säger Peter Bodefalk.
– Då, på den tiden, red man in med häst och vagn från kajkanten, genom huset, vägde och mätte och så ut på andra sidan. Tullen var hjärtat i huset. Det är där vi har vår entré idag, säger Mikael Solmanson.
Det har gått sju år från dagen, när fastighetsägarna Bronsfastigheter AB, Eklöf Invest och Höglandets Invest gjorde gemensam sak och byggde Comfort Hotel Norrköping på andra sidan Saltängsgatan. Tullhuset var en del i affären – med målet att öppna en restaurang. I dagarna slås portarna upp för en ny tid.
– En sommar hade vi faktiskt en polisstation i huset, säger Peter och ler.
Polisstation?
– I produktionen av de tyska succéfilmerna med Inga Lindström... Gänget satt och redigerade filmerna här också så det har hänt mycket innanför väggarna.
Då, när fartygen landade i hamnen, var huset det första sjöfararna mötte i Norrköping. Nu, när staden växer, blir huset med den nybyggda Guldbaren tillsammans med Paviljongen porten på vägen till det nya Norrköping.
Tullhuset 2021 blir ett nytt kapitel och mötesplats med restaurang, bar, kök och vinkällare på entrévåningen, paviljong och bar i ett glashus vägg i vägg, uteservering med glasskiosk på bryggan, boulebanor och en festvåning på övervåningen.
– Det är knappt man kan ta in allt, men det är dags nu. Jag är riktigt spänd på hur det här tas emot i Norrköping, säger Mikael Solmanson, som också driver Butlers och Stadsvakten.
Han har ett omtumlande år bakom sig i coronans spår.
– Vi skrev kontrakt här bara någon vecka innan allt briserade förra året. Det har nog inte gått en morgon utan man vaknat med viss ångest över läget, men vi har hela tiden haft bra folk runt omkring oss. Det har hela tiden funnits en vilja att hitta lösningar och hjälpas åt en svår tid. Det har varit det absolut största för mig.
Hur mycket har du längtat till den här dagen?
– Det är den som fått mig att tänka framåt. Det är, och har varit, en riktigt tuff och jobbig tid, men att få jobba med det här, fundera över hur det ska se ut och vad vi ska servera har betytt nästan allt.
Projektledaren Peter Bodefalk och krögaren Mikael Solmanson står i den nybyggda delen, i Guldbaren, som är en del av Paviljongen med sin uteservering.
Ett 30-tal anställda är med från start.
– Vi kommer bli drygt 40 personer här, när verksamheten kan gå för fullt – särskilt under sommaren och vi kan öppna upp ute. Vi får avvakta restriktionerna och vara noga med rekommendationerna. Vi måste vara oerhört ödmjuka mot byggnaden, mot gäster och mot varandra. Det är en stor satsning, men det tar säkert sin tid innan allt sitter till 100 procent, säger Mikael.
– 1798 jobbade det fem packhuskarlar och några tulltjänstemän här, berättar Ann-Charlotte och ler.
Huvudentrén, som ligger mot vattensidan, tar besökaren rakt in i köket.
– Vi skriver om historien på vårt sätt. Det var här det var liv och rörelse en gång i tiden. Det ska bli det igen. Du ska mötas av dofter, smak, vimmel och röster... Det är en del av vårt koncept, menar Mikael.
En nordisk variant av sushi finns på menyn.
Menyn blir av ett nordiskt snitt.
– Vi jobbar med produkter och råvaror från Norden. Det blir inga klassiska menyer med treätters utan en mer varierad meny med fisk, skaldjur och en nordisk variant av sushi.
Stora fönster skapar en känsla av mer med utsikt över strömmen, Strömsholmen och Norrköping.
– De har varit igenmurade i över 105 år, men nu, när vi byggde om, valde vi att ta upp de igen. Det blir en helt annan känsla, säger Peter Bodefalk.