Kolmårdens djurpark har precis öppnat sina dörrar för ett nytt år, som ingen riktigt vet var det ska ta vägen i coronans ovissa grepp om vår vardag. I början av april var babylyckan total i parken, när gorillorna Babule och Enzo fick sin första unge tillsammans.
– Att få öppna parken igen ger oss alla lite extra energi och får oss att tänka på annat än corona. Det är stor skillnad mot de månaderna parken varit stängd särskilt efter ett sånt år. 2020 var för mig, rent personligen, ett av de värsta yrkesåren i mitt liv, berättar Christine Karmfalk i NT:s nyhetspodd Willner & Lagerqvist.
Kolmården hade totalt 435 000 besökare (ett normalår ligger siffran på 700 000) under förra året och fick dra ett tungt lass för koncernen Parks and Resorts, som inte kunde öppna Gröna Lund eller Skara Sommarland.
– Jag hade världens tyngd på mina axlar, där vi å ena sidan skulle dra in pengar till koncernen, men samtidigt ta ansvar för att inte öka smittspridningen och på det behöva säga upp 70 av våra kollegor och medarbetare.
Det blev en del sömnlösa nätter?
– Jag har inte haft det för den ekonomiska biten, men många sömnlösa nätter över att tvingas säga upp 70 tjänster. Det var riktigt tungt och tufft.
Hur påverkade den tiden dig personligen?
– Jag brukar normalt ständigt vara en sprudlande och glad människa, men min närmaste omgivning och mina medarbetare har sett och märkt skillnaden. Jag har inte varit på topp. Det blev särskilt tydligt, när den andra vågen av corona kom över oss. Jag hade ett visst hopp före och trodde på en ljusning, men när jag förstod att det skulle fortsätta vara minst lika illa var det ett dråpslag.
Har det, någon gång, känts hopplöst under det senaste året?
– Nej.
Det var ett snabbt svar.
– Det har inte gjort det. Det är mer en frustration och en ilska över läget, som jag inte kan påverka. Mitt hopp finns definitivt kvar. Frågar du mina medarbetare så har jag lika många galna idéer som vanligt.
...men har du, med tanke på det ovissa läget, varit oroad för Kolmårdens framtid?
– Precis i början, innan man visste var det skulle ta vägen, kände jag en ganska stor oro. Jag har varit med om en konkurs en gång i skolvärlden. Jag hann bara jobba några månader inom John Bauer-koncernen innan styrelsen tog beslutet att lägga ner verksamheten. Jag lärde mig mycket av det. Om hur det går till och om hur det känns, när det går riktigt åt skogen... Jag har med mig det. Jag hann tänka tanken "oh, shit ska det gå så nu", men jag kunde luta mig mot den erfarenheten.
– Allt man någonsin oroat sig för har löst sig är mitt motto och det kommer det göra den här gången. Jag blev rädd i början, men vi snackade ihop oss i koncernen. AMF:s investering på 400 miljoner kronor har betytt mycket. Jag är inte orolig för Kolmårdens framtid.
2021 är på många sätt en fortsatt utmaning.
– Vi går plus-minus-noll på 500 000 besökare – men tror och hoppas, om allt går som det ska – på 600 000. Det skulle i så fall ge oss ett överskott, men om inte koncernens andra parker får öppna tjänar det inget till. Då måste den intäkten täcka förlusterna där.
NT:s nyhetspodd, som finns där poddar finns, bjuder också på ett samtal om klassresan från Navestad till vd-stolen, nya attraktioner, dolda talanger, vikten av ett glädjefyllt ledarskap och den eviga frågan om djurparkernas vara eller icke vara.