Bakom ett rött hus med gröna knutar gömmer sig en lummig trädgård med blommor av alla dess slag, ett stort växthus, en damm och höga avgränsande häckar. Som att komma in i en liten sagovärld.
Niklas, som bor här tillsammans med sin sambo Ratsamee, tittar upp mot himlen där det börjat bildas små grå moln.
– Hoppas det inte blir regn, då håller de sig undan, säger han.
Med "de" syftar han på de upp till tolv igelkottar som under flera månader, samma tid, varje kväll, kommer på besök.
Allt började i april i år då en igelkott dök upp i trädgården. Niklas och Ratsamee bestämde sig för att ge den mat och vatten. Sedan dess har det bara kommit fler och som mest har de räknat upp till tolv stycken som hälsat på samtidigt.
Igelkottar är inga flockdjur och kan beskrivas som enstöringar. De flesta som kommit på besök i trädgården i Eneby vill vara för sig själva och äta sin mat ifred.
Så finns det "Mooham", som han har kommit att döpas till.
Inne i växthuset ligger nämligen en liten taggboll och sover stilla. När Niklas ställer ner kaffekoppar på bordet och det skramlar till så tittar han bara upp – orädd och oberörd, för att sedan återgå till tuppluren.
– Han är ungefär som en hund, vill vara nära och följer efter oss när vi går, säger Niklas.
– Och han älskar skinka. Det är därför han heter "Mooham", det betyder skinka på thailändska, säger Ratsamee.
Det är inte helt lätt att urskilja igelkottarna från varandra, berättar Niklas. Men en gick definitivt att skilja från resten, nämligen en liten unge.
Men paret märkte att inte allt stod rätt till med ungen. Den hade brutit ett ben.
– Vi kontaktade Kolmårdens djurpark som tog hand om den. Den är kvar där fortfarande och när den mår tillräckligt bra så kommer den få släppas fri, säger Niklas.
På Kolmårdens djurpark finns ett rehabiliteringscenter för skadade viltdjur.
– Just nu har vi åtta stycken igelkottar som vi behandlar. Den här ungen är en av dem, och vi hoppas att den snart ska vara helt återställd, säger Linda Berggren, djurchef på Kolmårdens djurpark.
För Niklas och Ratsamee känns igelkottsbesöken som en vinst åt båda hållen.
– Det är både roligt och fascinerande. Det känns bra att värna om igelkotten eftersom den är hotad, säger Niklas.
Det är skymning och snart tid för gästerna att lämna det grönskande igelkottsparadiset. Men bara för en stund. I morgon är det samma plats och tid som gäller.