Det var dock få som ville gå och se det melodiösa punk-metalbandet Atlas losing grip från Malmö.
– Vi vet att klockan är tidigt. Vi tänker i varje fall sätta på oss dansskorna. Hoppas ni gör detsamma, ropar sångaren Niklas Olsson.
Inget gensvar. Publiken stod i princip stumma förutom de få starka själarna längst fram. Kanske är besökarna bara trötta? Kanske borde bandet börja skriva bra låtar?
En trött start kan tyckas. Som tur var kom den svensk-amerikanska artisten Mapei till undsättning någon timme senare med låten "What’s innit 4 me". Solen kom som på beställning och folket började äntligen vakna till liv. Fram och tillbaka dansade Mapei fram på scenen med fantastisk energi och scennärvaro.
– Vi hälsar inte längre på varandra utan går bara fram och tillbaka till jobbet. It’s a cold world, säger Mapei och sparkar igång låten "Keep it cool". Självklart spelas också hitlåten "Don’t wait" och fansen svarar med jubelrop.
Stämningen blir riktigt bra efter det och snart ska Tove Styrke kliva upp på scenen bredvid. Folket strömmar in i mängder. Inget regn syns till trots att risken verkar stor. Artisten får en stor publik och bland leriga ben och slitna t-shirts höjs en del händer upp i skyn. Mysstämningen är påtaglig och alla står lugnt och lyssnar till låtarna "Borderline" och "Number one".
En av de bättre akterna under eftermiddagen var rockbandet Mew. Efter första låten drog danskarna igång med låten "Satellites" från senaste skivan. Hela publiken verkade vara i harmoni. Flera par satt längs gräsmattan intill och lyssnade. Kanske är det inte så konstigt med så snyggt komponerade låtar och en sångare som sjunger som tusen änglakörer. Det är som gjort för att bli förälskad. Människor fortsatte att strömma in under spelningen. Glada och entusiastiska. Bäst blir det kanske när bandet väljer att köra igång låten "Snow Brigade" som får de flesta att vilja falla ner på knä. Självklart avslutar bandet med låten "Am i Wry? No" som är den mest kända och älskade låten.
Under kvällen begav sig Refused upp på scenen och när de sparkade i gång med "Rather be dead" kändes det som en känga från ovan. Publiken blev till sig och de främre raderna röjde rejält. Det märks tydligt att Umeåborna vill visa vilka som bestämmer på punkscenen. Precis innan låten "Refused are fucking dead" började hela publiken sjunga "Ja må han leva" för gitarristen Kristofer Sten som fyller år. Stämningen kan inte bli bättre.
Dock ville Dennis Lyxzén skälla ut alla män.
– Vi måste alltid prata om genus. Det är viktigt. Tre våldtäkter anmäldes i går under festivalen och det är fan inte okej! Krossa patriarkatet!
Efter de orden började tonerna till deras absolut kändaste låt höras. "New noise" drog i gång och publiken blev vild.