Alldeles nyss, i klassrummet på Stenkullaskolan i Nyköping, spelades låten "Jag vill ha en egen måne" av Ted Gärdestad. Eleverna sjöng och bytte ut ordet "måne" till "barkbåt". Det årliga barkbåtsracet i Nyköpingsån närmar sig och eleverna förbereder sig. Barnen vill vinna – såklart. För något år sedan kammade klassen hem en lådbil i en tävling där barn ritade sitt drömhus, och nyligen fick de pengar från Sörmlands sparbank för att besöka en synagoga och en moské i Stockholm.
Vad vill ni bli när ni blir stora?
– Jag vill bli resande affärsman, ha ett medicinföretag. För att man får vara på olika ställen i världen, säger Abdi.
– Sjunga, mina låtar. Mest elektroniskt, säger Erio.
– Busschaufför. Resa jorden runt och träffa människor, säger Wilmer.
– Jag ska bli kock, det är roligt att laga mat, säger Julia.
Zakaria och Haroun tänker bli fotbollsproffs, Wilhelm ska göra musik, Ida vill ta hand om delfiner och Tyra ser ett liv som hundskötare.
Nimo har en annan idé:
– Jag vill jobba med det du jobbar med. Du sa ju att det var roligt, säger hon till undertecknad, och syftar på jobbet som journalister.
De är 18 barn i klassen. När vi ses sitter de på en stor rund matta på golvet. Vissa sitter stilla, andra vrider sig lite hit och dit och fingrar på mattan. Det kräver koncentration att sitta stilla och bara prata.
– Visste du att delfiner äter upp till 30 kilo fisk om dagen?, undrar Erio.
Var han har lärt sig det? Ingen aning. Han bara vet det.
Barnen, som bor i Stenkulla, Brandkärr och Rosenkälla, pratar om vad de skulle vilja ändra på i livet:
– Att jag fick bo i Stenkulla. Tror du jag vill gå flera kilometer till skolan?, undrar Abdi.
Erio har en idé:
– Att man bygger en lekplats eller ett kemilabb på gräsytan här borta, säger han.
Han tänker vidare:
– Vad heter det... Man skulle kunna ha en liten låda där man kan få välja mat med lappar.
En kille vill att det ska bli finare i skolan, för det är så "skitigt". Någon vill ha fler lekparker i Nyköping, en annan vill ha ytterligare ett badhus. En kille vill ha fler lärare på skolan, som kan hålla koll om det händer något.
– Det är massor av bråk.
Är det så på skolan?
– Jaa...
Flera i klassen håller med.
Några barn har växt upp i Nyköping, andra har flyttat runt. En elev kom från Kalmar, han hade bott i Malmö innan. En annan kom från Linköping och hade bott i Borlänge före det. Olika religioner finns bland barnen.
Läraren Susann Lamberg kliver in i dialogen.
– När jag började i skolan här, då var det ganska många fajter, eller hur? Vi pratade om varför det var mycket bråk i världen. Det var därför vi åkte till Stockholm och besökte en synagoga och en moské, för att göra något som förenar. Vi besökte även Nicolaikyrkan här i Nyköping. Vi gjorde det för att se att vi alla har samma ursprung, säger hon.
Varför barnen bråkade?
– Vi gjorde ju en hemlig omröstning i klassen. Kommer ni ihåg varför vi bråkade?, säger Susann.
Barnen vet svaret och läraren Susann förklarar:
– Någon hade något man ville ha. Man är alltså svartsjuk eller avundsjuk då.