– Jag vet inte var Ahmad har sovit i natt, jag ska fråga honom när han kommer, säger Abdellah Lasseq, studiehandledare på Nyköpings Gymnasium.
Ahmad Zaza var 18 år när han flydde från Syrien och kom till Sverige. Detta var för drygt ett år sedan och efter att ha bott på ett asylboende utanför Karlstad är han sedan fyra månader tillbaka nu inskriven i Oxelösund. Eftersom kommunen ännu inte kunnat erbjuda honom någonstans att bo, har Ahmad fått sova hos en kompis medan han ägnat dagarna åt att gå på språkintroduktion på Nyköpings Gymnasium.
– Jag vill gärna fortsätta studera när jag kan tillräckligt bra svenska, så att jag kan ta studenten och sedan börja studera på universitetet, säger Ahmad Zaza.
Problemet är att kompisens fru nu ska flytta in, vilket betyder att det inte längre kommer finnas någon plats för Ahmad. I praktiken blir han hemlös och utlämnad åt klasskompisarnas eventuella möjligheter att kunna erbjuda honom en säng eller en soffa då och då. Därav studiehandledaren Abdellah Lasseqs oro i början av denna text.
Föga förvånande har Ahmeds boendesituation även börjat ta ut sin rätt på hans studier. Istället för skolböcker har Ahmad numera endast plats för ombyte och varma extrakläder i sin ryggsäck, ifall han i värsta fall måste tvingas tillbringa en natt ute på gatan.
– Eftersom jag inte har kunnat hitta någonstans att bo mår jag väldigt dåligt, säger Ahmad Zaza.
Hans familj kunde inte ta sig längre från Syrien än till Egypten och Ahmad fortsatte sedan vidare därifrån med båt till Italien, för att sedan färdas till Sverige med tåg via Österrike, Tyskland och Danmark. Ahmad Zaza har med andra ord ingen annan än sig själv här i Sverige.
Varför kunde inte din familj följa med dig hit?
– Pappa är gammal och sjuk. Då blir det svårt att ta sig hit, men eftersom jag är ung så kunde jag klara av det, svarar Ahmad Zaza, som bland annat fick sitta på den där båten över Medelhavet under en veckas tid.
Väl framme i Sverige tog det sedan ett år för Ahmad att få sitt permanenta uppehållstillstånd och fram tills dess tillbringade han nästan all sin tid på asylboendet med att vänta. Eftersom han kom hit som 18-åring, och därmed räknades som myndig, fanns det inte så mycket annat han kunde göra utan ett besked från Migrationsverket.
– Innan jag fick uppehållstillståndet kunde jag inte gå i skola eller göra något annat. Det kändes jobbigt, berättar han.
Eftersom Ahmad räknas som myndig har han inte heller kunnat ta del av samma slags skyddsnät som minderåriga skulle ha fått. Samtidigt som Oxelösunds kommun ännu inte kan erbjuda honom något boende, är man villig att bistå honom med hyra – förutsatt att han hittar ett boende själv. Dock duger inte ett vandrarhem eller ett hotell, eftersom Ahmad Zaza måste stå inskriven på kontraktet för att Oxelösunds kommun ska kunna betala något.
– Jag vill bara ha ett vanligt liv, precis som alla andra ungdomar, säger Ahmad Zaza uppgivet.
– En lägenhet eller bara ett rum, det spelar ingen roll.
SN har sökt Oxelösunds kommun för en kommentar.