I januari gick självmordsbombare in på en restaurang, flitigt besökt av västerlänningar, i Kabul och avrättade ägaren och samtliga gäster. Den händelsen förändrade allt.
– Vi har alla märkt att det blivit farligare sedan årsskiftet. Attentatet i januari var så riktat mot västerlänningar, säger Bettina Bettenhausen.
Två faktorer gör landet väldigt oroligt – valet den 5 april och att alla internationella styrkor och hjälporganisationer snart lämnar. Bettina skypade med en vän som är lärare på det amerikanska universitetet i Kabul häromdagen. Han berättar att han nu i princip är ensam västerlänning på stan sedan attentatet, då hjälparbetare har fått restriktioner.
Bettina Bettenhausen var i Afghanistan en månad förra våren och hela hösten. I Kabul bodde hon hos Al-jazeeras utrikeskorrespondent bakom taggtråd, och tog oftast en bil direkt utanför dörren, men hon rörde sig i staden utan skydd.
– Det kändes bättre om man gick med en man, ju äldre desto bättre, man blev mindre utstirrad. Men jag kunde röra mig fritt – vissa kvarter ansågs säkrare än andra – men kunde inte ha skyddsväst, det gällde att inte se för viktig ut, säger hon.
Sveriges Radio-journalisten Nils Horner mördades bara ett hundratal meter från hennes bostad. Hon säger att det känns absurt, hon har gått på gatan tusentals gånger. När Bettina Bettenhausen berättar om verkligheten för journalister i Afghanistan konstaterar hon att det alltid är farligt, att situationen kan ändras på en sekund och att man är räddare än vad man själv vågar erkänna.
Och hon lyfter själv frågan: Varför åker man? och svarar "Det känns angeläget", "Där behövs hjälp på riktigt" och "Det sätter saker i perspektiv".