Alaa Wakaa passar alltid på att utbilda sig vidare. Under sin mammaledighet gick hon en tvåårig yrkesutbildning i modersmålslära och jobbade på gymnasiet under några år.
– Vänta!
Leo, den röda långhåriga katten, försöker smita ut när Alaa Wakaa öppnar lägenhetsdörren.
En fråga om "te eller kaffe?" kommer i nästa andetag.
Trebarnsmamman – Fares (20 år), Nour (18) och Alma (6) – jonglerar från den stunden vant mellan saker som dyker upp under intervjun. Om det gäller en leverans från Amazon, Alma som kommer in och vill ha en kaka, eller katten som fastnat i de skira vardagsrumsgardinerna, det spelar ingen roll.
Alaa Wakaa blev för ett tag sedan belönad av RF sisu för sitt jobb med mammorna i Brandkärr och sitt ideella arbete i Nikus, idrottsföreningen hon var med om att starta tillsammans med bland annat Jeremias Varas.
– Vi jobbade tillsammans i Trekanten, jag som samhällsvägledare, han som integrationssamordnare. Efter två år lades den verksamheten ned och jag fick ett annat uppdrag som kulturtolk, berättar hon.
Men Jeremias Varas dröm om en idrottsförening hade vid det laget växt sig stark även hos Alaa Wakaa, även om hon inte hade någon bakgrund inom föreningslivet.
– Han brinner för folk och det gör jag också, men jag trodde inte att jag kunde vara med i den drömmen också, säger hon.
Alaa Wakaa flyttade till Sverige 2014. Hon kommer från Damaskus i Syrien och flydde därifrån på grund av kriget 2011. Familjen bodde däremellan i Saudiarabien.
– För våra barns framtid så bestämde vi oss att flytta till Sverige. Jag och barnen åkte först, min man kom tre år efteråt.
Sedan i somras är hon dock ensamstående mamma.
Är det svårt för barn i Brandkärr att hitta en väg in i idrotten?
– Ja, speciellt för de familjer som kommer med äldre barn, tio, elva år gamla. Då är det svårt att ställa dem i kö till de större klubbarna, där är de lagen redan fyllda. I stället är de hemma och har tråkigt och mammorna klagar på att ungdomarna är stökiga och inte vet vad de ska göra.
Hur var det för dig när du kom hit?
– Det var lite skillnad. Jag har en juridikutbildning och när jag kom hit hade jag ett mål: "Att bygga barnens framtid." Och jag fick möjligheter. Det fanns folk som hjälpte mig mycket i början. Barnen fick testa många olika sporter, men andra människor kanske inte vet hur man ska göra.
Vad var svårast när du kom hit?
– Språket! Men jag bestämde mig för att jag var tvungen att lära mig det. Jag slutade prata engelska och bad alla rätta mig om jag sade fel.
"Jag visste att när jag kom hit så var det till ett nytt land med en ny kultur och att det fanns möjligheter, andra behöver hjälp", säger Alaa Wakaa som driver en mammagrupp.
Drivet har hela tiden funnits där och hon vill utvecklas i allt hon gör. Det är kanske bara i cykling som det inte fungerat.
Hon fick aldrig någon ordning på den egna träningen, men såg till att andra kvinnor lärde sig. För just den biten, att ta sig från A till B, är för många den första tröskeln.
– Många av mammorna i min grupp hade aldrig varit inne i Nyköping innan jag träffade dem.
Alaa Wakaa minns själv att hon till en början fick hjälp med skjuts innan hon tog körkort. Men bara med en cykel öppnar sig en ny värld för de här kvinnorna.
– Nu har jag tagit dem till Stockholm och Skansen, vi har varit i Ryssbergen, på bio, bowling, konståkning ... det är bra för integrationen att folk tar sig ut från Brandkärr. Kvinnorna brukar säga att jag är som "en krydda på maten, du visade oss Sverige på ett fint sätt". Kryddar man maten så blir det godare.
Och det kan bli integration åt två håll. När en grupp med slöjklädda kvinnor intog halva bowlinghallen på Rosvalla var det många som höjde på ögonbrynen.
– Men ögon vänjer sig efter ett tag.
Nära mammorna bowlade för första gången var det några som höjde ögonbrynen, enligt Alaa Wakaa. "Det är integration åt två håll" säger hon.
Mammagruppen består av tolv kvinnor med barn, som träffas varje fredagskväll. Det blir även en del träffar över helgerna.
– De var mina kunder när Trekanten lade ned och jag ville fortsätta hjälpa dem. Jag såg att det fanns ett stort behov. Folk kan inte aktivitetsrapportera, kan inte söka jobb, de blir lurade med fakturor, därför bestämde jag att tillsammans med ABF starta cirkelkursen. Alla har dolda kompetenser, alla vill.
Alaa Wakaa hoppas att det ska ge ringar på vattnet.
Medan mammorna stod i kafeterian i Ryssbergsbacken fick barnen åka skidor. Ett bra utbyte mellan Alaa Wakaas mammagrupp och en idrottsförening.
– En av de som jag har som elev nu kanske kan bli cirkelledare i höst, när en ny grupp startas.
Förutom ideellt arbete med Nikus jobbar Alaa Wakaa heltid för Nyköpings kommun. Däremellan studerar hon. Målet är att bli handläggare eller socialsekreterare.
– Jag vill läsa socialrätt. Jag har inte råd att gå hela utbildningen direkt utan läser en kurs i taget. Jag klarade ett par kurser i höstas. Men jag vill inte fastna för ett jobb och jobba där hela livet. Kanske kan jag få jobba hos Polisen, på Migrationsverket. Så länge jag orkar vill jag fortsätta. Här i Sverige kan man skapa möjligheter.