Nära tapasrestaurangen vid Storhusfallet finns den moderna ålyngelsamlaren.
– Du kan tänka dig en fläkt på sommaren. Att du ska kasta igenom något som ska komma ut helt på andra sidan. Extra svårt är det om du som ålen är 80 centimeter lång. Det är väldigt lätt att de får en smäll av ett turbinblad, säger ålforskaren Håkan Wickström, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Nyköpingsån har tidigare varit ett bra område för ålproduktion innan kraftverken byggdes, pekar historiska fakta på. Samtidigt är det en å forskarna vet väldigt lite om i ett ål-perspektiv.
Data finns på infångade ålar vid Storhuskvarn, men forskarna har bara analyserat några stycken individer.
Uppdrag granskning, SVT har nyligen granskat hur kraftbolagen hanterar ålen och har kunnat visa att kraftstationerna i Sverige är ett enormt problem för ålar för att kunna fullborda sin livscykel.
Nyköping är inget undantag. Förra året fångades 14 stycken ålyngel in och året innan det elva stycken, enligt SLU:s statistik.
Ålynglen i Nyköpingsån blir bara färre och färre. Källa: SLU
Minskningen har gått snabbt i ett historiskt perspektiv. Två ton ål samlades in från Nyköpingsån 1960, vilket motsvarar ungefär 68 000 ålyngel. Fisken har stora problem att ta sig förbi Storhusfallets kraftstation i Nyköping eftersom den inte är någon skicklig simmare. Den betongtrappa för fisk som finns på platsen är för svår att simma upp i för fisken.
– Det är inget för ålar. De behöver lite lugnare vatten. Tidigare ofta en trätrumma fylld med grov sten så att de kan slingra sig upp, säger Håkan Wickström.
Därför fångas de in i en modern ålyngelsamlare och flyttas förbi kraftverken.
Data från 60- och 70-talet visar hur andelen ålyngel som samlats upp vid Storhusfallet i Nyköping har minskar kraftigt. Andelen är i kilo där två ton motsvara ungefär 68 000 ålar . Källa: SLU
Arbetet att flytta ålar var betydligt mer krävande i slutet av 50-talet då uppemot 68 000 ålar fångades in vid Storhusfallet för att flyttas till Långhalsen.
Ålen har inte bara problem att ta sig upp i Nyköpingsån, den ska också ta sig ner.
– De vandrar faktiskt nedåt nu på hösten. Den går där mest vatten rinner och är kraftstationen igång rinner absolut mest vatten igenom turbinerna.
Kraftstationerna kan vara utformade på olika sätt men generellt är små snabba turbiner nästa omöjliga för ålen att ta sig igenom levande. Är de större och långsammare ökar sannolikheten. Beräkningar visar att ungefär 70 procent av alla ålar dör i en kraftturbin och i Nyköping måste fisken passera tre kraftstationer – vid Harg, Fors och vid Storhusfallet. Om hundra ålar försöker ta sig ner överlev alltså tre statistik sett.
En bra lösning för ålen är så kallade omlöp, vilket innebär att en liten bäck byggs förbi kraftstationen där fiskar kan ta sig ner, men även upp i vattendraget. Genom att bygga snedställda galler framför turbiner som leder fisken mot bäcken kan betydligt fler ålar – och andra fiskar – överleva.
Om Nyköping får till en fungerande lösning för ålarna i Nyköpingsån, hur stor skillnad skulle det göra?
– Tyvärr är det så att även om vi skulle renovera Nyköpingsån maximalt så blir det i det stora hela svårt att hitta någon skillnad. Det är samma problem i hela Europa. Alla måste därför dra sitt strå till stacken för att bygga upp det gemensamma beståndet.
Ålyngel som fångats vid Storhusfallet i slitet av juni 1958 för att sedan forslas till Långhalsen. Det verkar ha fungerat för ålfisket var bra ända upp vid Sibro mellan Lidsjön och Båven, enligt historisk fakta från Sörmlands museum.
I SVT Uppdrag granskning kunde vi se hur mängder med ålar flyter in med en springflod England. Det såg inte ut att vara någon brist på ål?
– Rekryteringen till Europa har minskat så mycket att det återstår någon enstaka procent. Sverige ligger i utkanten av området och har aldrig fått stora mängder, så en procent av redan små mängder blir väldigt lite.
Springfloden Severn i England är unik och ligger helt perfekt till och får därför fortfarande ål, men i små mängder i jämförelse med hur det har sett ut.