Båda Anna Brannius föräldrar är troende, men det finns även människor i hennes omgivning som är ateister.
– Ibland kan jag uppleva att folk blir obekväma, till exempel på en fest. De kan säga att de inte är gifta eller att de inte bor med någon, som att jag som kristen skulle döma dem för deras livsstil, säger hon.
Anna Brannius växte upp i ett religiöst hem med troende föräldrar, men tvivlade upp till tonåren på om hon själv var troende. Det var när hon tillsammans med tusentals andra ungdomar besökte ett kristet läger i Frankrike som hon fick den andliga övertygelsen om att ansluta sig till kristendomen – att tro.
– Jag hade frågor som det inte fanns några svar på – men jag bestämde mig för att tro, säger hon.
För Anna Brannius var övertygelsen dock något som växte fram under flera år, både känslomässigt och intellektuellt. Hon gick högstadiet på Fokusskolan i Nyköping, som vilar på kristna värderingar. Hon har haft många troende vänner men även ateister och utövare av andra religioner i bekantskapskretsen.
Varför är det viktigt för dig att tro?
– Det är en bra fråga. Jag tänker att det är en del av en identitet. Jag hade en pedagog någon gång som uttryckte det så bra. Om jag lever ett helt liv som kristen och så dör jag och möter Buddha, ja då får det vara så. Jag vill leva mitt liv på ett kristet sätt, det är viktigt att jag har ett ideal att sträva efter. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan tron, det skulle kännas så hopplöst. Jag måste ha någon form av hopp i mitt liv.
Hon är dock ganska ensam om behovet av att leva religiöst, iallafall bland helsvenska ungdomar. En undersökning vid Institutet för framtidsstudier från 2022 visar att endast 14 procent av unga med helsvensk bakgrund tycker att religion är viktigt. Siffran för ungdomar med utländsk bakgrund ligger på 70 procent.
Samtidigt har medlemsantalet i Svenska kyrkan minskat stadigt sedan år 2000, då kyrkan skiljdes från staten. Minskningen ligger på närmare 30 procent, från 7,4 miljoner medlemmar år 2000 till 5,7 miljoner år 2020.
Det har hänt att Anna Brannius har valt att inte nämna sin övertygelse för andra, eftersom hon ibland upplever sig bli satt i ett fack.
– Vissa undrar om jag tror att världen skapades på sju dagar, om jag ber bordsbön och om jag läser Bibeln. Det är mycket okunskap och fördomar. Men jag har inte upplevt förakt, säger hon.
Anna Brannius tycker att påsken är en extra viktig högtid.
Hur känns det?
– Jag blir trött på frågorna och fördomarna. Det är mycket mer intressant att få frågan om vad tron betyder för mig, eftersom det kan öppna upp för mer intressanta samtal.
Anna Brannius läser nu sista året på Svenska kyrkans utbildningsinstitut för präster. Hon ser fram emot att möta människor i olika skeenden av sina liv och att sprida det hon tror på.
– Det är hopp, kärleksbudskapet och att man ska ta hand om varandra.
Men valet att bli präst var inte självklart.
– Jag tyckte de klädde sig så illa, säger hon och skrattar.
Det händer att Anna Brannius möter fördomar hos människor om vad det innebär att vara troende.
Påsken är en av de viktigaste högtiderna för henne, som tycker att Jesu död och uppståndelse symboliserar hopp om syndernas förlåtelse och ett evigt liv.
– Jesus blir ju lämnad av alla, men han överger inte mänskligheten. Man kan tänka så när världen är som den är. Det kanske finns en möjlighet att allt kan lösas till det bättre, trots allt. Man är aldrig ensam.
Firar påsk, det gör hon genom att gå på gudstjänster i kyrkan och umgås med släkten. Gudstjänsterna väcker varma minnen från konfirmationstiden då hon brukade gå i kyrkan med sina vänner, varvat med godisätande och skräckfilmstittande.
Anna Brannius besöker ofta kyrkan under högtiderna.