– Det allra bästa är ju förstås att gå med någon som är mer erfaren. För det lär man sig allra mest på. Det är inte jättelätt att läsa sig till det, säger hon.
Annika Fritsch varnar för appar som Google seek, där man fotograferar en svamp med sin mobiltelefon och får ett automatiskt förslag. Hon säger att appen ger alldeles för osäkra svar för att man ska kunna vara säker på att svampen går att äta.
Hon föreslår att man ska vara försiktig med Facebook-grupper men tipsar om "Svamp-klapp" som anses vara en trovärdigare grupp, med strängare regler, där man inte bara får gissa till sig en svampsort. Gruppen består av både nybörjare och mykologer.
– Det räcker ju oftast inte med bara en bild och där finns regler för hur man ska göra för att få ett vettigt svar.
I Nyköping och Södermanland säger hon att det finns gott om kantareller, karljohan, kremlor och bleka taggsvampar, när det kommer till ätbara svampar.
För att hitta mycket svamp tipsar hon om att naturreservat brukar vara bra, och blandade skogar som har flera sorters träslag och varierande terräng.
Varför ska man dra ut i skogen och plocka svamp istället för att gå till affären?
– Kvalitet, kvalitet, kvalitet. Svamp är ju ett känsligt livsmedel.
Hon säger att svamp som man plockat i skogen ofta är mycket färskare än de som man kan hitta i affären.
– Tyvärr ser de svampar man kan plocka i affären ofta ganska saggiga ut. Då är det ingen bra mat längre. Sedan är ju hela upplevelsen att hämta sina egna delikatesser i skogen oslagbar.
Vid tillagning av svamp rekommenderar hon att tillaga dem i minst 20 minuter eftersom att svampar är svårsmälta och kan ge magont annars. För förvaring rekommenderar hon en sval plats i en papperspåse. Men helst ska man äta svampen fort och inte förvara den länge.
Så känner du igen de ätbara svamparna
Kantarell: En svamp som är enkel att känna igen. Helt gula, både foten och hatten. Den har åsar under hatten. Doftar fruktigt.
– Åsar skiljer sig från skivor, skivor är som bladen i en bok medan åsar är som att rynka ihop skinnet på ovansidan av handen, säger Annika Fritsch.
Karljohan: Har rör under hatten. Ljusbrun eller mörkare brun och rören är beige och blir sedan gulgröna när de åldras.
– Hatten är brun och lite kullig som en bulle.
Blek taggsvamp: Gulvit och har taggar på undersidan av hatten som växer en ner bit på foten. Saknar åsar. Ljusare på ovansidan än undersidan.
– Man kan faktiskt smaka på svampar, inte med mindre barn, de kanske tror att man kan svälja, men man kan tugga lite och känna ifall det är en skarp smak, kantarell har en skarp smak, karljohan och blek taggsvamp är mildare.
Dessa ska du undvika
Vit flugsvamp: Som namnet anger är den vit. En livsfarlig svamp som ger symptom först 8-24 timmar efter man ätit den. Svampen förstör levern och är livsfarlig.
Röd flugsvamp: Ikonisk med sin röda hatt med vita prickar. Inte lika giftig som vit flugsvamp. Men kan ge yrsel, kramper och kräkningar.
Lömsk flugsvamp: Innehåller samma gift och ger samma symtom som den vita flugsvampen och är lika farlig.
Toppig giftspindling: Rödbrun med en liten knopp på hatten. Den här svampen kan skada dina njurar. Symtom märks av flera dagar efter du ätit den. De kan vara kräkningar, huvudvärk och smärtor i ryggen.
Källa: Giftinformationscentralen