Ingen av de boende på Strandstuvikens akutboende för flyktingar som SN har talat med kände till att det på torsdagen infördes kontroller vid svenska gränser.
– Det är inte min sak att bestämma, det är regeringens. Om de beslutar att det ska bli så så blir det så. Om det kommer för många på en gång kan inte landet ta hand om alla ordentligt, säger Awadh. Han talar lite engelska och hjälper till att tolka, men vill inte att hans efternamn ska stå i tidningen.
20-åriga Ahmed Al Hamed flydde ensam från Syrien där hans familj vistats i två år efter att ha lämnat sitt hem i Irak. Fadern fördes bort för två år sedan i Syrien och Ahmed har inte kunnat kontakta familjen sedan han kom till Sverige.
– Om gränsen stängs kommer det att bli problem för många familjer, säger Ahmed Al Hamed.
Han hörde nyligen att staden i Syrien där familjen senast befann sig hade blivit utsatt för bombningar.
– Allt jag tänker på är familjen, säger Ahmed.
30-åriga Hadi Farzi från Iran kom till Sverige för 20 dagar sedan. Han tillhör den religiösa minoriteten Yarsanismen. På grund av sin tro fick han inte studera på universitetet eller arbeta inom staten. Istället arbetade han som målare, men drömde om att studera till arkitekt.
– Min familj bor kvar i Iran och lever efter alla de begränsningar som finns. De är vid liv, men det är inte ett liv om du förstår vad jag menar, förklarar Hadi Farzi.
I frågan om gränskontrollerna vill han inte lägga någon värdering, även om det kan försvåra för hans familj att komma till Sverige om oppositionens förslag att minska anhöriginvandringen får gehör.
– Jag har mitt liv i mina händer, självklart vill jag att min familj ska kunna komma hit men om jag måste leva själv i Sverige så klarar jag det. Men jag vill inte tillbaka till Iran.
Habib Heidari som också kommer från Iran tror inte att kontrollerna kommer att få någon större effekt.
– Man kan inte kontrollera gränserna inom Europa, i så fall skulle man behöva kontrollera gränsen mot Turkiet istället, det är där de flesta kommer in, säger han.