â Jag fick problem med hjĂ€rtat och Ă„kte in till sjukhuset dĂ€r de ocksĂ„ upptĂ€ckte att jag haft en hjĂ€rtinfarkt tidigare, berĂ€ttar hon.
Efter sjukhusbesöket fick hon ganska snabbt diagnosen postinfektiöst tillstĂ„nd â mer kĂ€nt som postcovid. Det har gjorts undersökningar av bĂ„de lungor och hjĂ€rta samt tagits olika prover. Allt har sett okej ut, Ă€ndĂ„ funkar inte kroppen.
Vid den tiden bodde hon i en stuga utanför byn à seda i SmÄland.
â Jag lufsade runt dĂ€r och tog det ganska lugnt. Symptomen var inte jĂ€tteallvarliga i början eftersom jag bodde sjĂ€lv ute i skogen och kunde ta det vĂ€ldigt lugnt.
Men med tiden blev hon sÀmre. Hon blev fortsatt sjukskriven och hennes dÄvarande deltid rann ut i sanden, sÄ nÄgot jobb att gÄ tillbaka till har inte funnits, men inte heller varit aktuellt.
â Jag har mĂ„tt sĂ„ pass dĂ„ligt att jag inte har kunnat jobba. Kroppen och hjĂ€rnan lĂ€gger av och jag Ă€r konstant trött. Det Ă€r en trötthet som Ă€r extremt fysisk och pĂ„taglig. Det Ă€r ytterst sĂ€llan jag vaknar och kĂ€nner att jag har energi.
Hon berÀttar vidare om de utmaningar hon fÄtt möta:
â Vem Ă€r jag om jag inte kan prestera? Viken slags mormor kan jag vara om jag inte kan prestera? VĂ„rat samhĂ€lle Ă€r sĂ„ styrt av att man inte Ă€r nĂ„gon om man inte kan prestera. Jag Ă€r mamma och man vill finnas dĂ€r. Det kĂ€ndes som ett misslyckande som mĂ€nniska och att kroppen svek mig.
Men i stÀllet för att kÀnna sig som en drabbad och ett offer tÀnkte Elisabeth à kerman pÄ hur hon kunde vÀnda situationen till nÄgot positivt. Med hjÀlp av mindfulness, yoga, qigong och meditation har hon klarat av att acceptera sitt tillstÄnd.
Hon Àr utbildad till bÄde mindfulness coach och hÀlsoinstruktör sedan innan.
â Jag Ă€r i grunden buddist och har ett vĂ€ldigt existentiellt förhĂ„llningssĂ€tt till livet. Jag Ă€r expert pĂ„ egenvĂ„rd och letar alltid upp saker och hittar vĂ€gar till hur jag kan hjĂ€lp mig sjĂ€lv. Att jag har sĂ„ mycket kunskap och redskap med mig har hjĂ€lpt mig otroligt mycket. Det har nog rĂ€ddat mig, sĂ€ger hon.
Idag bor hon i en lÀgenhet i Nyköping, dit hon flyttade i oktober i Är för att komma nÀrmre förÀldrar, barn, barnbarnet och vÀnner.
Hon Ă€r mer utslagen nu efter flytten och mĂ„ste vila flera gĂ„nger om dagen, men det kĂ€nns mycket bĂ€ttre att ha nĂ€ra till familj och vĂ€nner, förklarar hon. Ăven om hon behöver avstĂ„ frĂ„n mycket sĂ„ Ă€r ensamheten inte lika pĂ„taglig.