Elisabeth Åkerman har sedan 2021 varit långtidssjuk i postcovid.
– Jag fick problem med hjärtat och åkte in till sjukhuset där de också upptäckte att jag haft en hjärtinfarkt tidigare, berättar hon.
Efter sjukhusbesöket fick hon ganska snabbt diagnosen postinfektiöst tillstånd – mer känt som postcovid. Det har gjorts undersökningar av både lungor och hjärta samt tagits olika prover. Allt har sett okej ut, ändå funkar inte kroppen.
Vid den tiden bodde hon i en stuga utanför byn Åseda i Småland.
– Jag lufsade runt där och tog det ganska lugnt. Symptomen var inte jätteallvarliga i början eftersom jag bodde själv ute i skogen och kunde ta det väldigt lugnt.
Hon beskriver att kroppen blir tung och att det känns som att den ska lösas upp. Hon blir lätt yr och svajig, som att allting gungar.
Men med tiden blev hon sämre. Hon blev fortsatt sjukskriven och hennes dåvarande deltid rann ut i sanden, så något jobb att gå tillbaka till har inte funnits, men inte heller varit aktuellt.
– Jag har mått så pass dåligt att jag inte har kunnat jobba. Kroppen och hjärnan lägger av och jag är konstant trött. Det är en trötthet som är extremt fysisk och påtaglig. Det är ytterst sällan jag vaknar och känner att jag har energi.
Hon berättar vidare om de utmaningar hon fått möta:
– Vem är jag om jag inte kan prestera? Viken slags mormor kan jag vara om jag inte kan prestera? Vårat samhälle är så styrt av att man inte är någon om man inte kan prestera. Jag är mamma och man vill finnas där. Det kändes som ett misslyckande som människa och att kroppen svek mig.
Men i stället för att känna sig som en drabbad och ett offer tänkte Elisabeth Åkerman på hur hon kunde vända situationen till något positivt. Med hjälp av mindfulness, yoga, qigong och meditation har hon klarat av att acceptera sitt tillstånd.
"Ensamhet är förödande, det är tufft samtidigt som jag behöver vara ensam för att orka. Min resa har varit väldigt mycket självkärlek och självacceptans", säger Elisabeth Åkerman.
Hon är utbildad till både mindfulness coach och hälsoinstruktör sedan innan.
– Jag är i grunden buddist och har ett väldigt existentiellt förhållningssätt till livet. Jag är expert på egenvård och letar alltid upp saker och hittar vägar till hur jag kan hjälp mig själv. Att jag har så mycket kunskap och redskap med mig har hjälpt mig otroligt mycket. Det har nog räddat mig, säger hon.
Att virka, måla eller titta på serier har varit en stor del av Elisabeth Åkermans vardag sedan hon fick postcovid. "Jag har en kapacitet på två timmar sen måste jag vila", säger hon.
Idag bor hon i en lägenhet i Nyköping, dit hon flyttade i oktober i år för att komma närmre föräldrar, barn, barnbarnet och vänner.
Hon är mer utslagen nu efter flytten och måste vila flera gånger om dagen, men det känns mycket bättre att ha nära till familj och vänner, förklarar hon. Även om hon behöver avstå från mycket så är ensamheten inte lika påtaglig.