Torsdagen den 25 juli ställer sig bandet på Fåfängans scen i Nyköping. "Man vet aldrig hur det blir", säger sångaren till tidningen.
Franska Trion är bandet med musiken som är svår att jämföra med något annat. Med rötter inom jazz och blues kombinerar de sena 1800-talets Amerika med nutida populärkultur – i form av modern rock och pop.
Matti Ollikainen, frontfiguren och personen bakom bandets musik, sitter och förbereder sig inför kvällens spelning i Skövde när han svarar i telefonen. Med rispig röst och glad ton berättar han ödmjukt historien bakom fenomenet: Franska trion.
Det hela började med ett valborgsfirande år 2002. Matti Ollikainen blev, tillsammans med två andra musiker, ombedd att framföra något under kvällen.
– Vi hade ju inget namn då utan vi sa bara till arrangören att "sätt vilket namn du vill". Då skrev han ut att Franska trion skulle spela på lite olika planscher – eftersom det enda han kände till var att den dåvarande basisten var uppvuxen i Paris.
Så det var redan där namnet föddes?
– Ja, det finns ingen egentlig koppling mellan namnet och musiken – bara att arrangören råkade skriva det, berättar han i skratt.
De tre musikerna uppskattade att spela tillsammans, och valde att fortsätta ses. Nu, 22 år senare, åker de Sverige runt och spelar låtar ur sina 13 olika album.
Hur har din relation sett ut till musiken? Har du alltid spelat musik?
– Ja...jag har spelat piano sedan jag nådde upp till tangenterna.
Genom åren har Matti Ollikainen bland annat spelat bakom en av Sveriges största hiphop-artister Petter, och varit delaktig i majoriteten av Håkan Hellströms tiotal album.
Idag kan han fortfarande göra mindre studio-jobb åt andra, men lägger större delen av sin tid på det mer och mer populära bandet Franska Trion.
Matti Ollikainen har varit fastklistrad inom musiken så länge han kan minnas, och har ständigt jobbat inom branschen sedan han avslutade sina studier.
Vad kan Nyköpingspubliken förvänta sig av en konsert med er?
– Det har jag ingen aning om. Så som vår musik tycks vara lite svår att beskriva så är vår publik också väldigt oförutsägbar.
Enligt musikern beror hela konsertens set-up på hur publiken beter sig väl på plats.
– Man vet aldrig hur det blir. Vi frågar åhörarna vad de vill ha så kör vi på de låtarna. Ibland har vi inget set alls, säger han.
Med en lyssnarkrets på allt ifrån små barn till supportrar över 80 år – hävdar frontfiguren att stämningen kan bli väldigt unik från spelning till spelning.
– Det enda som för dem samman är att de är modiga och följer sitt hjärta. Det lyssnar på musik som berör dem.