Och detta är viktigt, för återväxten inom ett proffsigt musikalsällskap som ändå vilar på amatörbasis. Och för just denna nya julshow. Här kan nya röster prövas, nya i kören prova på att sjunga och ta ut svängarna i dansstegen. Barnen hålls varma i scenkläderna. Och utan publik bleve det inget – och att locka publik till en teater är inte det lättaste i dag.
Men intresset för den här showen har varit enormt, och fem föreställningar på teatern blev utsålda långt i förväg, även den tidigarelagda premiären som var i går.
Välförtjänt är det, måste jag säga. Allt är inte lika bra, vilket vore vansinne att kräva. Det finns både unga och äldre röster som behöver coachas, så att andningen blir tryggare och klangen bottnar. Och det sceniska kan bli ännu lugnare och utan onödigt gående på scenen eller att man dirigerar sig själv. Men det tror jag NYMOS ordnar.
Men mycket är riktigt, riktigt bra. Och Henrik Lundh är en bergsäker presentatör.
Basen är förstås kören. Den skulle behöva fler mansröster och lite avslipning av klangen. Men den klarade ändå ganska hyfsat av att sjunga A Child is Born. Bättre var förstås Mary's Boychild med mer fart och lite gospelstuk och kläm. Och man måste också notera med glädje att rockiga Jingle Bells-danser runt julgranen fungerade med danssteg till så bra.
Barnkören var sedan trumfkortet med sin säkerhet och charm. Både i mössens julsång med omtänksamma Elisabeth Brunelius som musmamma. Och sedan med dans och fart och snyggt slut (och potential för att allt sitter ännu mer synkront efter ett par kvällar till) i sången om Rudolf med röda mulen.
Vackert i duett och med glädje sjöng Bosse Andersson och Anette Hansten om den lilla trumslagarpojken.
Soloröster med värme och till och med ett vackert vibrato hörde vi från Hanna Holmberg i Love is Christmas och Isak Blomster i Karl-Bertil Jonssons julsång. Därmed blev förväntningarna höga på deras duett i Mel Tormés julsång och kastanjerna som rostas men också infriade. Och i samma högsta division var Sofia Mattson i silverlamé, när hon ledde finalen med Julen är här och alla på scenen.
Säker på scenen med en ren men ännu ung röst att vårda och utveckla var Cecilia Henriksson.
I White Christmas var mycket rätt i Kenth Nyqvists version med drag av både Elvis och Sinatra, men när han sjöng på svenska ville jag skära bort det drag som påminde om dansbandsröst.
Min enda starka invändning är att O helga natt bör strykas när kvällens duett inte matchar eller låter bättre. Lämna helst denna sång åt proffs på att sjunga.