Bengt förlorade benen men har inga mardrömmar

Efter den dramatiska olyckan på E4 i slutet av juli hade en lastbilschaufför livshotande skador. SN har intervjuat honom. Han heter Bengt Elgander. – Eftersom jag är 62 år tar jag det inte så hårt. Jag ska nog fan kunna springa igen, säger han om de förlorade benen.

NYKÖPING2016-08-03 11:43

Natten till den 22 juli körde Bengt Elgander sin vanliga rutt mellan Helsingborg och Stockholm. Lite tråkigt att jobba natt, tycker han, men med radion på brukar timmarna flyta på ganska fort.

Det här var dock inget vanligt arbetspass. På E4 strax söder om Nyköping, mellan Stavsjö och Gammelsta, kolliderade hans lastbil med en personbil med husvagn. Det visade sig snabbt att de tre personerna i personbilen inte var allvarligt skadade. Värre ställt var det med Bengt Elgander, som satt fastklämd i förarhytten i nästan fyra timmar innan räddningstjänsten lyckades få loss honom.

LÄS MER: Läget bättre för skadad lastbilschaufför

Bengt är fortfarande kvar på lasarettet. Han mår, för att använda hans eget ordval, "skitbra" – förutom att han lider av fantomsmärtor.

– Fast det är tråkigt här, jag skulle vilja träna. Nu ligger jag och frossar på skattebetalarnas pengar, säger han.

Bengt har nästan aldrig varit sjuk. Han hoppas kunna börja jobba igen men vet inte vad som gäller om så inte blir fallet.

– Jag är optimistisk men om de inte handikappanpassar en lastbil åt mig kan jag ju inte fortsätta köra. Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad som gäller med sjukkassa, förtidspension och så.

Det finns ytterligare ett skäl till att Bengt inte har full koll, avslöjar han. I 25 år av sitt liv körde han lastbil runt om i hela Europa. De sista åren har han varit stationerad i Sverige men Bengt och hans fru Ingrid har, efter alla Bengts år i utlandet, ett inarbetat system i hemmet.

– Frugan sköter allt. Jag har aldrig lagt mig i hus- eller bilköp, hon bestämmer. Hon var hemma i Sverige medan jag var ute och jobbade och då behövde det vara så. Det där med sjukpeng får frugan forska i så flyter jag med som vanligt, skrattar han.

Han är tacksam för att olyckan inte inträffade tidigare i hans liv. Barnen är stora och han har till och med barnbarn. Dessutom, säger han, "är det ju bara benen som är av".

Några mardrömmar efter olyckan har han inte. Betydligt värre hade det varit om någon i personbilen blivit allvarligt skadad eller till och med avlidit, säger han.

– Jag är ingen stor, stark typ men jag går inte ner mig. Det är fint, bra väder nu till exempel. Jag är mycket positiv.

– Förut det här har jag blivit av med en tå och råkat klämma en fot. Faktum är att jag är helt felfri nu – alla gamla skador har de ta'tt väck.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!