Det låg liksom i luften att något skulle hända. Under hela oktober hade den politiska krisen i det kommunistiska DDR, Östtyskland, trappats upp och kraven på reformer fick partigubbarna i politbyrån att uteslutas på löpande band.
Krisen gick flera år tillbaka i tiden, då Sovjetledaren Gorbatjov lanserade perestrojka, ekonomisk omstrukturering, och glasnost, kulturell öppenhet och demokratisering. Det släppte loss demokratiska krafter och krav på liberalisering som i slutändan blev slutet för hela det sovjetiska imperiet i östra Europa.
Ändå kunde vi på tidningsredaktionerna här i Sverige inte förutse när Berlinmuren skulle rämna.
Vi på SN följde utvecklingen via nyhetsbyråerna, TT och dåvarande FLT, och rapporteringen under veckan tydde på att något skulle hända i Berlin.
Sedan gick det snabbt:
Onsdag 8 november avgick den östtyska politbyrån, högsta makten. En liten notis på första sidan och en lång, trist, text på sidan 17.
Torsdag 9 november öppnade DDR gränsen. Ännu en liten notis på första sidan och en lång text på sidan 15 med konstaterande "Berlinmuren i praktiken raserad".
Fredag 10 november rev soldaterna muren och tusentals östtyskar vandrade över till västra Berlin och stillsamt flanerade på affärsgatan Kurfürstendamm. På kvällen rullade bilderna och texterna in, vi lyfte fram materialet till sidan ett med rubriken "Skammens mur har rämnat".
Vi kände att det just då skrevs världshistoria och att det delade Tyskland äntligen skulle återförenas.
Men vi anade knappast att Sovjetunionen bara två senare skull falla ihop och upplösas.