Inne på Träffpunkten i Nyköping är förmiddagsbestyren i full gång. Det äts tårta och dricks kaffe, pratas och skojas. Men under ytan döljer sig en oro hos gästerna, för den första oktober lägger Träffpunktens verksamhet ner.
– Jag tycker det är skit. Träffpunkten har hjälpt mig massor, säger Stefan Ahlqvist och berättar om hur verksamheten blivit en social höjdpunkt i hans vardag.
– Personalen här är helt underbar. Hit kan man komma för att duscha, ta en kaffe, sova lite eller till och med få en kram, fyller Martin Björndal i.
Stefan och Martin är långt ifrån de enda besökarna på Träffpunkten som är ledsna över nedläggningen.
– Jag mår skit över att det här ska försvinna, jag trivs bra här, berättar Robin Hultgren.
– Det kommer bli ett stort hål, och alla känner likadant. Varför ta bort något som fungerar? Frågar sig Mats Andersson.
Träffpunktens kommer ersättas av en ny verksamhet med Stadsmissionen vid rodret. Den nuvarande personalen på Träffpunkten kommer inte få fortsätta hos Stadsmissionen.
– Vi är verkligen som en familj här, och det kommer vara helt andra människor på Stadsmissionen. Vi kommer inte gå dit, konstaterar Stefan Hultgren och får ett rungande medhåll från de andra.
– Hade personalen fått följa med hade vi kanske gett det en chans, men nu? Aldrig, säger Mats Andersson.
Vad innebär nedläggningen för er, om ni inte vill gå till den nya verksamheten?– Det kommer bli en splittring. Vi får driva runt på stan istället, söka oss till parker eller sitta på Stadshustrappan. Då kan det bli både bira och ditten och datten, berättar Stefan Ahlqvist.
Många av gästerna har varma minnen från Träffpunkten. Historierna om hur de alltid blivit väl bemötta och fått den hjälp de behövt tycks aldrig sina.
– Jag minns en gång när jag gnällde över att jag hade ont i fötterna. Det var bara lite gnäll, och ändå fixade Träffpunkten så att jag fick fotvård. Det är beundransvärt, säger Stefan Ahlqvist.
– På julen bistår Träffpunkten med presenter om du själv inte har råd. Jag har en dotter hemma på nio år, så det har hjälpt mig massor, berättar Martin Björndal.
Nu känner flera av besökarna en ovisshet inför framtiden.
– Vi vet inte vad som komma skall. Allt känns som ett stort frågetecken, säger Mats Andersson.