– Jag hörde hur det surrade nere på gatan på torsdagsmorgonen och undrade vad det var för något. Många som passerade blev jätterädda och trodde att det var getingar som skulle attackera, säger Malin Hanna som bor på Västra Trädgårdsgatan.
Den stora klumpen som ockuperade ett cykelhjul består av närmare 10 000 bin. En medelstor svärm berättar biodlare Jon Sagebrand som fick rycka ut för att forsla bort nybyggarna. Såhär förklarar han det märkliga fenomenet:
– När bin trivs bra förökar de sig och får då inte plats i bostället längre. Bisamhällen kan bara ha en drottning och när de gemensamt kommer fram till att det blir för trångt så börjar de föda upp en ny drottning.
– Och när hon kläcks så drar den gamla drottningen iväg med kanske hälften av samhället.
Därefter påbörjas sökandet efter en ny boplats. Cykeln i centrala Nyköping var troligtvis bara ett stopp på vägen innan de hittade en bättre plats att slå sig ner på.
– De skickar ut spanare åt olika håll som kollar efter lämpliga boställen. Hittar de ett bra ställe så talar de om det för resten av samhället och de kan flyga någon kilometer om dagen, det är väldigt fascinerande, säger Jon Sagebrand.
Han behövde inte arbeta speciellt länge innan svärmen var ihopsamlad.
– Det tog inte mer än fem minuter. Ibland sitter de uppe i ett träd eller bosätter sig i väggar som måste rivas, då är det lite mer arbete.
Det rör sig sannolikt om italienska bin som kan ha avvikit från en biodlare i centrala Nyköping.
– Jag skulle tro det. Ett samhälle som inte behandlas med sjukdomsförebyggande åtgärder av en odlare klarar sig inte länge innan de blir sjuka och dör. Det hänger ihop med de här sjukdomarna som finns bland bin och som vi inte hade för 30 år sedan.
Bidöden är omskriven och har slagit hårt mot odlare under flera decennier. En av förklaringarna är varroakvalstret, en parasit som lever på honungsbin.
– Det finns vissa naturliga egenskaper hos bin som man odlar på och som gör att de klarar av det här kvalstret. Vissa klarar av det här bättre, och den här framavlingen kommer mer och mer, säger Jon Sagebrand.
Vad hände med cykelsvärmen sedan?
– Nu står de hemma hos mig utanför Bergshammar och väntar i en låda fram till kvällen. Då är de mer sugna på att hitta ett nytt ställe att bo på, och är mer benägna att acceptera det nya samhället. Så förhoppningsvis blir de kvar här.