Nollgraderna blir minusgrader på natten. Frostkyla håller Sörmland i ett stadigt grepp. På parkeringsplatsen i Nyköping står några bilar. Alla är tomma. Alla utom en. I den ligger två människor ihopkurade tillsammans. Genesa är 20 år. Viorel är 25. De är inte romer, men lever i extrem fattigdom i Rumänien och har känt sig tvingade till Sverige för att skrapa ihop pengar.
De försörjer sig på att be om andra människors mynt. Nio timmar varje dag.
På nätterna sover Genesa bara ett par timmar i taget. Mörkrets ljud väcker henne.
Drömmer du?
– Jag drömmer, jag tänker att om Gud har kraft kanske någon hjälper mig med pengar så jag kan få ett hus.
Paret sover med alla kläder på sig. Sovsäckar har de fått av vänliga sörmlänningar. Kropparna och andetagen skapar imma och kondens på kylslagna bilrutor.
– När jag vaknar på morgonen är jag som is. Det är så kallt, säger Genesa.
De samlar ihop sina saker i Ikeakassar. Liggunderlag, filtar, obligatoriska kaffemuggar. Där ska Nyköpingsbornas överblivna kronor samlas. Den här dagen går Viorel före till Västra Storgatan. Genesa är trött och stannar en stund i bilen.
Viorel breder ut kartonger och sovsäcken på markens stenplattor, sedan går han på toaletten i en galleria. Genesa kommer dit med tandkräm och tandborste i en påse. Hon går förbi en tom lokal där en ny butik byggs. Ett kafé öppnar i hennes ögonvrå.
Det känns bra att borsta tänderna. Att anstränga sig för att hålla en okej nivå på hygienen.
– Jag försöker tvätta mig på toaletter.
Ute dalar ensliga snöflingor mot marken. Paret slår sig snart ner på varsin sida av Storgatan. Människor på väg till jobb och skolor går förbi.
Hur mycket får ni ihop på en dag?
– 150, säger Viorel.
Är det en bra dag?
– Alla dagar är så. 100 eller 150. Någon dag 200. Inte mer.
Genesa och Viorel har rätt att vara i Sverige i tre månader som EU-medborgare. Det är en del av den fria rörligheten inom EU som syftar till att människor, tjänster och kapital lätt ska kunna flyttas mellan länderna. Den som stannar längre än tre månader ska registrera sin närvaro. Det är dock svårt att bevisa att någon har varit här längre än tillåtet.
– Jag satt på gatan i Stockholm för två år sedan. Jag tjänade lite pengar och åkte till mitt land. Jag byggde ett litet hus. Men kommunen tog en bulldozer, säger Genesa.
– De rev huset. Förstörde det, fyller Viorel i.
De visar ett klipp på Youtube. Människor gråter och skriker rakt in i tv-kameran hos ett regionalt mediebolag. Borgmästaren i parets hemstad pratar om något på rumänska. Bulldozerns skopa krossar obarmhärtigt nybyggda husgrunder och människor rusar fram för att rädda vackra grindar.
Husen hade byggts illegalt, sa myndigheterna. Genesas och Viorels pengar smulades till bitar och försvann.
– Så nu sitter jag här. På gatan. Min familj i Rumänien är väldigt fattig. Ingen mat, inga pengar, säger Genesa.
Hon berättar att svenskarna säger åt henne att åka hem. Hon vill inget hellre. Hon har sökt jobb hemma, men får inget utan utbildning. Och det kostar pengar att plugga.
Många tror att ni är utnyttjade av ligor?
– Vi jobbar inte för någon, säger Viorel.
– Jag sitter bara här för mig och min familj. Det är inget liv att sitta här på gatan, säger Genesa.
Ni har inget hem i Sverige.
– Jag har en gammal bil. Vi sover där. Förut sov jag i tält, säger Viorel.
Var fick du bilen ifrån?
– En vän. Jag har en vän i Stockholm, han är från Serbien. Han gav den till mig. Han sa att det är bättre i bilen än i ett tält.
Mer än var tionde hemlös EU-migrant bor i bilar i Sverige. Andra bor i tält eller utomhus. De senaste åren har tillfälliga bostäder för romer rivits i bland annat Frankrike och Italien. I veckan åkte Kronofogden i Stockholm till ett stort läger i Högdalen för "avhysning" av rumänska EU-migranter. Men många hade nappat på Stockholms stads erbjudande om gratis bussresor till Rumänien och andra hade redan flyttat en halvmil söderut.
Det är oklart hur många människor som lever som Genesa och Viorel i Sverige. För drygt ett år sedan presenterade Socialstyrelsen en rapport om situationen för hemlösa EU-migranter. Under ett dygn räknades hemlösa utan uppehållstillstånd i hela landet. Knappt 400 människor levde på gatan, enligt rapporten.
Annika Remaeus, utredningens projektledare, tror att siffran är högre i verkligheten.
– Det är en underskattning. Dessutom händer saker hela tiden. Jag tror ju inte att det har minskat, säger hon.
Regeringens hemlöshetssamordnare, Michael Anefur, bekräftar synen på att siffran är lågt räknad. Han säger till Svenska Dagbladet att det snarare rör sig om mellan 1 500 och 2000 personer. Enligt honom har de allra flesta romsk bakgrund. "De lever i en fattigdom som vi inte ens kan föreställa oss här. Det är grunden till att de ser tiggeri som ett alternativ", säger han till svd.se.
Enligt rapporten försörjer sig en tredjedel av de hemlösa EU-migranterna genom att be om pengar på gatorna, panta burkar eller spela musik. Bara två av tio uppger att de lever på någon form av lön.
Vid lunchtid har Genesa och Viorel tillfälligt övergett sina platser på Västra Storgatan. Sovsäckarna har de lämnat, liksom några få kronor i botten av kaffemuggarna.
Är ni inte rädda att någon ska ta sakerna?
– Om någon tar bagaget, säger Genesa och rycker på axlarna. Vad ska jag göra?
De äter lunch på en bänk i gallerians källarplan. Rulltrappans hackande och en borrmaskin ackompanjerar måltiden. De har skurit itu baguetter och smetar ut kycklingpastej och makrill på brödet. Ovanpå lägger de fabrikstjock, rosa skinka.
– Det är billig mat. Tio kronor, säger Genesa och håller upp konservburken med den kletiga kycklingröran.
Morgonens lätta snöfall har förvandlats till februariregn. Sovsäckarna blir lite blöta. Gruset knastrar hårt under fötterna på människorna som går förbi. Många tittar på de övergivna tiggarplatserna. Någon har parkerat sin cykel alldeles vid Viorels hörn av världen.
På nätet drunknar sajterna i åsikter om hans och andra människors rätt att tigga. Att ge pengar till Viorel, Genesa och andra som försörjer sig så "bidrar till fortsatt social förnedring", skrev Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, i en debattartikel i Dagens Nyheter i december.
Han propagerar för ett förbud mot att skänka pengar till tiggare och drar en parallell till förbudet mot att köpa sex. Socialchefen hos Stadsmissionen i Stockholm, Anna Johansson, svarar via en artikel på expressen.se att en sådan lag inte löser grundproblemet. Hon menar att frågan måste lyftas till EU-nivå för att huvudproblematiken att människor inte kan försörja sig ska få en lösning.
När de ätit upp lunchen sätter sig Viorel och Genesa vid husväggarna igen. Mörkt klädda vinterben passerar. Ibland stannar någon och pratar. Vissa är vänliga och kommer med tvål, strumpor och mat. Andra tar upp en krona eller två ur fickan.
Eftermiddagen försvinner långsamt och det mörknar. Viorel gömmer kartongerna han sitter på. I morgon ska han ta fram dem igen.
Ibland handlar han lite mat för en dryg femtiolapp innan de går hem till bilen.
Genesa stuvar ner sina saker, sovsäcken, en filt, en urdrucken läskflaska, i Ikeapåsen. Viorel slänger upp hennes kasse på sin axel. Han har ont i ryggen och problem med en njure, men han har varit kär i Genesa sedan de träffades på vänners bröllop för några år sedan. Och hon bär ju ändå på andra påsar.
– Jag tjänade inga pengar i dag. Jag vet inte varför. Folk säger, go home, berättar Genesa.
Hon är väldigt ledsen.
– Snälla, skriv i tidningen och be människor hjälpa mig. Jag är fattig. Min familj har inga pengar. Min pappa dog för några månader sedan. Han var 63 år. Jag vet inte om min mamma har mat i kväll.
Hemma i Rumänien har Genesa elva syskon. Hon är yngst. Föräldrarna följde abortförbudet under kommunisttiden, det som revs upp 1989. Genesa saknar sin mamma och sina syskon väldigt mycket. Hon säger att ingen av dem har pengar, att flera bor tillsammans i mammans minimala bostad utan kök.
Hur var det första gången du satte dig på gatan?
– Väldigt hemskt. Jag sa please, please. "No, I cannot help, go home", sa de. Ibland gråter jag mycket. Ingen hjälper mig.
Väl framme vid bilen stuvar paret in sina saker ovanpå sovplatsen i baksätet och bagageluckan. De sätter sig fram, en på förarplatsen och en som passagerare, och startar motorn. Dieseln ger lite, lite värme. Snart stänger de av och äter middag. Bröd, salami, mjölk. Bara kall mat. Båda har problem med magen.
När de har ätit pratar Genesa och Viorel med varandra. Genesa säger att hon brukar tänka på sin situation, där i framsätet på bilen. Hon tänker mycket på att hon inte har något hus.
När SVT:s nyheter slås på i Nyköpings villor och lägenheter bäddar det rumänska paret ner sig under filtar och täcken. De somnar tidigt.
Polisen i Sörmland får då och då samtal om tiggeriet. Dock är det oftast inte en polisiär fråga, förklarar Sörmlandspolisens presstalesman Fredrik Wallén. Just nu arbetar de exempelvis inte med några konkreta tips.
– I första hand är det ett gränsöverskridande socialt problem. Generellt handlar det inte om brottslighet, säger han.
Visst kan det finnas anledning för polisen att kontrollera enskilda tiggare. Det kan exempelvis finnas uppgifter om människohandel. Men att personer som tigger på Sveriges gator skulle vara utsatta för det, eller utnyttjas av organiserad brottslighet, är väldigt ovanligt. Det förekommer heller inte särskilt ofta att polisen behöver rapportera sociala problem som rör tiggare.
– Det är inte vanligt, såvitt vi känner till, någonstans i landet. Ofta lever personerna under väldigt ansträngda sociala förhållanden, men inte av sådan karaktär att vi måste ingripa, säger Fredrik Wallén.
Polisen registrerar inte antalet tiggare och har inga siffror på hur många som lever på att försörja sig så i Sörmland. De har dock en tydlig bild av att fenomenet ökat i Sörmland och övriga Mälardalen, precis som i Stockholm.
– Det är en synlig del av stadsbilden på ett annat sätt än för några år sedan, säger Fredrik Wallén.
Vad ska man göra om man är orolig för tiggare?
– Om man tror att någon är utsatt för brott eller har koppling för kriminalitet, både får och bör man ringa polisen. Men att tigga i sig är inte en olaglig handling.
För några år sedan jobbade Viorel med stenläggning åt irländare i Södertälje. Männen hade sagt åt honom att han skulle få tusentals kronor, men när arbetet var färdigt fick han bara några hundralappar. Till sist tog jobbet slut. Han gick därifrån fattig, men han hade i alla fall lärt sig bra engelska.
Viorel ställer en fråga till fotografen.
– Stick iväg era jävlar, vad betyder det?
I det fattigaområdet Merişani i Rumänien, där båda växte upp, finns en stor sjö. Där brukade Viorel fiska som liten.Genesa drömde om att bli lärare.
– För små barn. Jag ville lära dem räkna. 1, 2, 3 ...
Hennes långa hår ligger i en fläta mot tröjan. I Nyköping försöker hon tvätta det på offentliga toaletter. Hemma i Merişani har hon inte heller någon dusch. Där gör hon en brasa och värmer vatten i en bunke.
– Jag tvättar och borstar håret varje dag i Rumänien. Det är ju min kropp, du vet.
Huset hon drömmer om att bygga är litet. Bara ett kök att laga mat i. Ett badrum med dusch. Ett rum med en säng. Ingenting mer.