Bingon har arrangerats av Annika Olsson som haft en särskild kvalitetstjänst på avdelningen.
Hon har skött de där sakerna som ligger lite vid sidan av den vanliga omvårdnaden. Som att fixa frukostvagnen och hjälpa de boende med frukosten vartefter de kommer upp, och hon har haft tid för små pratstunder och promenader.
Samtidigt har vårdpersonalen hunnit med lite extra samvaro och aktivering, alltefter de boendes dagsform.
Men strax innan jul kom beskedet, verksamheten måste spara mer och kvalitetstjänsten försvinner.
- Så nu ska vi göra Annikas jobb också, säger Birgitta Elgbacka, undersköterska på avdelning 5a och kontaktperson för facket Kommunal.
- Därmed försvinner vår flexibilitet, ett stort orosmoment blir frukosten, säger hon.
Personalen på Mariebergsgården oroas nu över den framtida arbetsbelastningen. Vårdtyngden har blivit allt mer krävande, av de 25 boende är 21 rullstolburna.
- Vi känner att vi har fått nog. Ju bättre arbetsvillkor vi har desto bättre blir det också för de boende, säger Birgitta Elgbacka.
Ilskan växer bland de boende. Ruth Udin och Sally Löfvenberg undrar om de ansvariga politikerna överhuvudtaget vet vad de talar om.
- De som bestämmer skulle komma hit och se hur vi har det här. Annika har varit som en ängel för oss och bingon är det enda nöjet, vi kan ju inte sitta och titta ihjäl oss på tv, säger Ruth.
- Skriv med stora bokstäver att vi är helförbannade och jätteledsna över att de anhöriga inte har fått information om det här, säger hon.
Rut och Sally deltar i nästan alla aktiviteter, de spelar bingo och är med i tipspromenaderna i korridorerna.
- Det är bra för huvudet, annars slabbar ju hjärnan igen, säger Ruth.
- Jag brukar räkna dagarna innan, måndag, tisdag, onsdag, sedan kommer äntligen torsdagen, vi har ju inga andra nöjesgrejor här, säger Sally Löfvenberg.
Utöver bingon och tipspromenaderna bjuder också kyrkan i Brandkärr på en andaktsstund varje vecka.
- Men andakten bryr jag inte om, jag vill ha bingon kvar, säger Sally.