Nyköpingsprästen Kjell Wiklund fick nyligen en skriftlig erinran av domkapitlet för att ha förrättat en borgerlig begravning. I gårdagens SN efterlyste han ett tydliggörande av biskopsbrevet där borgerliga begravningar avhandlas.
Här står följande: "En präst eller diakon bör lika lite som en kyrkligt förtroendevald i ledande ställning vara officiant vid en borgerlig begravning. Om en nära anhörig eller vän önskat borgerlig begravning, kan man som privatperson medverka i något enskilt moment såsom text- eller diktläsning, men inte leda akten."
– Enligt min och domkapitlets tolkning betyder det att man som präst inte får leda en sådan akt. Som präst har man ju också lovat att följa kyrkans ordning, och i det ingår att följa kyrkohandboken vid en begravning säger Johan Dalman, biskop i Strängnäs stift.
Han förstår dock om skrivningen kan uppfattas som otydlig.
– Om Kjell Wiklund vill vända sig till biskopsmötet för ett förtydligande så är det bra. Att föra samtal om kyrkans rutiner känns sympatiskt, säger Johan Dalman.
För den som drabbas av sorg är det ofta naturligt att vända sig till en präst – även om borgerlig begravning önskas.
Kan man göra det utan risk att sätta prästen i klistret?
– Absolut. Det viktigaste är att mötas och samtala. Det finns stora möjligheter att tillmötesgå människors behov och önskemål inom kyrkans regler.