Bakom disken har Bo Morin sitt arkiv.
Den lilla verkstaden på Stockholmsvägen är överbelamrad av verktyg och material som behövs för att ge ett par utnötta skor en andra chans. Lokalen skänker ett något kaotiskt – men samtidigt varmt och ombonat – intryck.
Här trivs Bo Morin som fisken i vattnet. Han har ingen längtan bort. Även om han hunnit fylla 74 år.
– Det är ett intressant yrke och jag älskar att pilla och dona. Vore det inte för händerna skulle jag jobba vidare i många år, säger han och visar upp ett par rejäla men lite skakiga "kardor".
Inträdet på skomakarbanan kom oväntat. När Bo Morin var 19 år bodde han i Luleå medan hans pappa flyttat till Nyköping och öppnat ett skomakeri. En dag ringde pappa och frågade om inte sonen ville ut på en semesterresa och styra söderöver.
Sagt och gjort. Bo Morin åkte till Nyköping. Naturligtvis tittade han in i pappans skomakarverkstad – och där blev han kvar.
– Det kändes rätt på en gång. Jag tyckte om Nyköping och jag tyckte om skomakaryrket. Pappa tyckte att jag var lite långsam men jag ville vara noggrann. Med åren har jag nog fått upp farten också, berättar han.
Hur många skor som passerat genom Bo Morins händer är inte lätt att veta. Han har inte hållit räkningen. Men i genomsnitt har han nog lagat 20 skor i veckan under sina 55 år som skomakare, berättar han.
Bror Eriksson bor i Skåne men brukar passa på att lämna sina skor till Bo Morin när han är på besök i Nyköping.
Det borde innebära att ungefär 55 000 skor har fått nytt liv under Bo Morins överinseende. Det är kanske inte så konstigt att händerna tagit stryk.
– Jag har förstått att många hantverkare kan få det här problemet när de blir äldre.
Skomakaryrket till trots ägnar Bo Morin sina egna skor inte så mycket tanke. Ibland noterar han att en söm borde fixas. Men sedan hinns det aldrig med.
– Det finns inga som har så dåliga skor som "smedens häst och skomakarens hustru", säger att gammalt talessätt. Det ligger något i det.
Skomakaryrket passade Bo Morin perfekt. "Jag upptäckte på en gång att jag älskade att pilla och dona", säger han.
Genom åren har yrket ungefär sett likadant ut men nog har branschen förändrats. I början av Bo Morins karriär fanns det totalt 16 skomakerier i Nyköping. Flera av dem hade anställda.
I dag finns det två kvar. Morins skomakeri och Mr Minit i gallerian Axet. Även om Bo Morin nu ställer skorna på hyllan, hoppas han att skomakeriet går att sälja – så att verksamheten trots allt kan fortsätta.
Eftersom det bara finns två skomakare i staden så finns det ett underlag. Bo Morin har i alla fall aldrig lidit brist på kunder, förutom under en period i början av pandemin.
– Kanske har någon som invandrat till vårt land kunskap i skomakeri och är intresserad av att driva eget. Det vore roligt om det blev en fortsättning, säger han.
Men frågan om skomakeriets överlevnad är större än så, berättar Bo Morin. Med tanke på klimatförändringarna borde tiden vara mogen för en skomakeriernas renässans.
Morins skomakeri ligger i en källarlokal på Stockholmsvägen. Bo Morin hoppas att någon ska ta över verksamheten.
– Vår slit och släng-kultur fungerar inte längre. Vi kan inte bara köpa nytt hela tiden utan måste bli duktigare på att ta hand om det vi har, som våra skor.
I samma ögonblick som Bo Morin hittar en köpare är han beredd att lämna yrket. Om det går trögt att hitta någon som vill ta över tror han händerna håller till och med 75-årsdagen.
Vad ska du hitta på när du går i pension?
– Det är ju det jag inte vet. Jag har ägnat hela livet åt skomakeriet. Dottern sa någon dag att jag kanske kunde cykla. Men det kan jag ju inte göra sju dagar i veckan.
– Något ska jag hitta på. Men det blir en utmaning.