Solen står lågt och lyser in genom fönstren i NK-villan, det fläktar skönt från den öppna dörren och avlägset hörs Nyköpingsån brusa och fiskmåsar skria. Stämningen är uppsluppen och skämtsam när författaren Thomas Bodström berättar som sin senaste bok, Populisten.
Det är hans sjunde bok i ordningen, men den fjärde och avslutande kriminalromanen i serien om advokaten Mattias Berglund och Susanne Dahlgren vid länskriminalen och justitieminister Gerd Lundin.
- Här känner jag mig trygg, bland politiker och jurister. Det är ju här mitt liv är, så det känns naturligt att skriva om det, berättade Thomas Bodström.
Han berättar ingående om hur handlingen fortsatte utveckla sig i hans huvud efter senaste delen, den han trodde skulle bli den sista. Karaktärerna ville liksom inte släppa taget.
Det är svårigheten med vardagslivet för den moderna familjen som präglar berättelsen, den vardag som handlar om att få familjen med bonusbarn och egna barn att gå ihop.
Han läser ett stycke ur boken, som handlar om en förälders relation till sin tonåring, och många i publiken nickar igenkännande.
Sedan följer en frågestund med publiken där han avslöjar att han drabbades av skrivkramp mot slutet av romanen.
- Jag visste helt enkelt inte hur det skulle sluta, fick ingen ordning bland karaktärerna.
Hjälpen kom från författaren och kollegan Liza Marklund som fick fungera som en terapeut och ställa frågor. Vad ville han uttrycka? Kritiken mot politiken och rättsväsendet, men framför allt medierna, blev bärande. Att allt ska vinklas åt samma håll utan eftertanke.
Innan det är dags att signera böcker och prata vidare med publiken berättar han om hur det kändes när han fick höra att boken ska publiceras som sommarföljetong i SN:s sommarbilaga.
- Jag blev jätteglad, det är en enorm ära… bara de riktigt stora författarna får ju det, ler han.