Ingela och Iris Molin vill engagera flera, speciellt företag.
– När får Natasha vila? Aldrig. Sonen har svår autism och hennes mamma fick en hjärtinfarkt i måndags. Vänner och familj är kvar i Ukraina. De har flytt och har ingen aning om hur de ska försörja sig. Det sista som hände innan de flydde var att Natasha blev rånad på sin väska. Hon kommer inte åt sina egna pengar, berättar Ingela Molin.
Mamman Natasha, hennes 13-årige son och hennes mamma Tanja är de som nu bor hos familjen Molin.
– Jag skulle så gärna vilja ge henne en dag då hon bara får vila i en morgonrock. Så jag mejlade Hanna och frågade hur jag skulle göra.
Det var så idén till projektet började. Att samordna hjälp efter de behov som flyktingarna har och engagera Nyköpings företag.
– De privatpersoner som tar emot flyktingar är inte rika, och vissa som flyr kommer utan några tillhörigheter. Utan det som ingår vardagen, säger Hanna Nyberg.
En stund in i samtalet börjar de bolla idéer till projektet.
– Vi måste nå ut till kommunen och företag så att fler engagerar sig, säger Hanna.
– Jag tror att man ska sprida vidare genom ens bekanta, svarar Ingela.
De pratar om att kaféer och matbutiker kan donera mat som snart går ut, eller bröd de ändå måste slänga vid stängning. Andra skulle kunna skänka bindor och blöjor. De vill få företag att utmana varandra, nå ut till allmänheten och visa upp vad folk gör.
– Natasha fick ett presentkort till Ica av mina systrar, det var första gången här som hon gick in i en butik och kunde välja helt själva vad hon ville ha, säger Ingela.
– Vi tar det för givet. Man reflekterar inte över att man gör sådana saker dagligen.
– Familjen älskar att bada men Tanja hade inte fått med sin baddräkt. Jag gick in i en underklädesbutik och hittade en som var i rätt storlek. Trots att den var på nedsatt pris skulle den kostat flera hundra. Men så la butiksbiträdet ner den i en påse och sa att den var gratis. Hon kan ju inte göra så till alla, men den typen av hjälp som är så himla bra.
– Det är det här vi måste få ut. Bara det gör en jättestor skillnad för individen, spånar Hanna vidare.
De fortsätter pratar om konton på sociala medier och hashtags, att få spridning till rätt personer. Om att något kafé skulle kunna anordna en kväll där ukrainare kan träffas och prata, en mötesplats. Idéerna öser ut.
– Vi måste skapa en ”social bomb” av det här, säger Hanna och avslutar:
– Fortsättning följer!