– Det svåraste här är dragspelet. Försök att hitta det köttigaste registret!
Repetitionerna är i full gång i teaterladan vid Nynäs slott. Just nu sker ett genomdrag av musiken, och kompositören Simon Steensland – som själv ingår i bandet – har mycket att säga till de övriga musikerna på scen.
Det där med kompositör är lite flytande. Merparten av musiken i "Romeo och Julia" består av rumänska folksånger, men Simon Steensland har arrangerat om dem helt och hållet. Gjort dem till sina egna och till en helhet tillsammans med Pontus Stenshälls texter.
Pontus Stenshäll är uppsättningens regissör. Han och Simon Steensland har varit vänner och samarbetat sedan tidernas begynnelse, eller åtminstone i 20, 30 år.
– Det är otroligt värdefullt att jobba med någon man känner så väl. Man blir sällan eller aldrig negativt överraskad, säger han.
Pontus och Simons "Romeo och Julia" är en köttig, känsloladdad rakt-in-i-hjärtat historia. En radikal läsning av Shakespeare? Nja, Pontus Stenshäll tycker inte det.
– Jag tycker att det här ÄR Shakespeare. Ofta tänker gemene man att Shakespeare är högtravande, men han är faktiskt väldigt folklig och framför allt burlesk. Det är det jag har tagit fasta på, säger han.
Samtidigt är det, förstås, många saker som gör det här till en annan upplevelse än den traditionella Shakespeare-uppsättningen. "Romeo och Julia" spelas här i en nedkortad version där fyra skådespelare gör samtliga roller. Dockor och pappfigurer fyller viktiga funktioner på scen, liksom dekoren som bygger på en vägg av väskor.
– För mig är det en bild av allting är i rörelse, att allting är föränderligt, säger Pontus Stenshäll.
Produktionen av årets sommarteater på Nynäs har pågått i ett och ett halvt år, ungefär. Och det var när regissören besökte spelplatsen för första gången som ramarna kring uppsättningen tog fast form.
Miljön vid slottet, där rikedom huserat i hundratals år, inspirerade honom.
– Jag kände för att göra något som byggde på kontrasten mellan fattiga och rika, mellan de som har och inte har. Vilka är det som står längst ner i dag? Det är ju romerna, säger han.
Därav att pjäsens Julia är av romsk härkomst. Anna-Lova Aldén, som spelar henne, tycker att just den biten varit det svåraste när hon närmat sig sin roll.
– Det är lite speciellt, och något som ligger ganska långt ifrån mig själv. Därför är det svårt att gestalta, säger hon.
Jerk Ohlson Westin har inte haft samma problem med sin Romeo. Han är stekare – en riktig Stureplanskille, för att förtydliga.
– Jag tycker att det passar Shakespeares karaktär bra. Romeo är väldigt bortskämd, allt handlar om honom själv och det är väldigt mycket "pappa betalar", säger han.
Olikheterna till trots lyckas de båda träffa och bli kära i varandra. Föga realistiskt, kanske, men så handlar det inte heller om en realistisk historia. Pontus Stenshäll och Simon Steensland ser sin "Romeo och Julia" som en tidlös saga där de stora känslorna står i centrum.
– I en sommarteater passar det bra med mycket hjärta och smärta, säger Pontus Stenshäll.